Insändare i Grönköping Veckoblad.
Samma progressiva och ungdomsfriska tänkesätt som präglat Sverige
återfinns också i Grönköping enligt vad som framgår av insändaren.

HR REDAKTÖR!

Jag och mina jämnåriga ha länge känt oss kränkta av att kallas
”äldre”, ”gamla” eller rent av ”åldringar”. Dessa förringande benämningar
åtföljas ofta av en attityd av att vi äro till besvär, kosta mycket pengar,
stå i vägen för framstegen etc.

I vår moderna tid ha ju åldrarna förskjutits. De flesta yngre anse numera
- att döma av klädedräkt och livsstil - att tonåren inte sluta förrän vid
39 (tidigast), och detta måste medföra, att gränserna även för andra åldersgrupper
modifieras med ca 20 år. Den yngre medelåldern bör därför anses begynna vid 60 år
och fortgå åtminstone t.o.m. 75 år. Därefter vidtar den egentliga medelåldern,
som torde avslutas vid 95 år. Först därefter kan det möjligen
vara berättigat att tala om ”äldre”.

Givetvis bör detta förändrade synsätt snarast få fullt genomslag
å den nya medelålderns representation i Regering, Riksdag, Landsorganisationen
och andra beslutande församlingar. Däremot ser jag ingen anledning
att försämra våra pensionsvillkor, och det skola vi nog också kunna förhindra,
om vi få politiskt inflytande enligt ovan.

A. von Peiland
f.d. major