Hälften av de svenska hushållen har mindre än 28.000 kronor i kapital.
Detta faktum visar att tryggheten för svenskarna inte ligger i deras
egna förmögenheter. Den finns i stället i stor utsträckning i deras
framtida pensioner och i olika typer av bidrag från den svenska staten.
Individernas egna tillgångar räcker inte långt vid oväntade ekonomiska
påfrestningar.
Att inte förfoga över en egen ekonomisk buffert minskar den personliga friheten.
Skulle det vara möjligt och ändamålsenligt att öka våra enskilda ekonomiska
buffertar genom att överföra delar av ökande statliga överskott till
de enskilda hushållen? P J Anders Linder, ledarskribent i Svenska Dagbladet,
menar att en sådan omfördelning skulle vara välgörande för landet.
Under rubriken DEN SOM SAKNAR BUFFERT ÄR ICKE FRI,
framför han sina åsikter i frågan. (SvD söndagen 9 december 2007)
Linder menar att den svenska medelklassen kommit i kläm. Han pekar på en studie
som visar att 90 procent av hushållen, de som äger minst, i dag förfogar över
en mindre andel av totalförmögenheten än för 30 år sedan. Han anser att
det finns utrymme för sänkning av skatterna och ökning av individernas
ekonomiska buffertar. Som grund för den uppfattningen lägger han
Ekonomistyrningsverkets nyligen framlagda prognos för statens överskott. Verket
har uppskattat överskottet till 550 miljarder kronor för perioden 2007 – 2011.
Linder avslutar sin ledare med följande ord:
”Varför ska inte de allra flesta kunna ha en egen buffert?
Ge full skattefrihet på inkomster som stoppas in på ett särskilt konto
upp till någon fastställd nivå: till exempel 100.000 kronor.
Eller varför inte upp till en genomsittlig årslön efter skatt,
det vill säga det dubbla. Gör en ny frihetsreform och låt Friggeboden få sällskap av
Wibblekontot!”
____________________________________________________________________________________________