TILL FLYDDA TIDER ÅTERGÅR …
- så var det att växa upp på 30- och 40-talen -
Om man någon gång gör en anspelning på gamla tider händer det att ungdomar
lätt får känslan av att man menar att det var så mycket bättre förr, att det
mesta har förändrats till det sämre. Sanningen att säga: det var inte bättre,
men det var annorlunda, mycket annorlunda.
Jag föddes år 1927 i en liten småstad. I början av 30-talet härskade
lågkonjunktur. De flesta hade det påvert på den tiden. Vattenklosetter
var en lyx. Ofta var det fråga om utedass i uthus på gården eller en med
grannarna gemensam toalett i trapphuset. Latrintunnorna hämtades
med häst och vagn.
Inte särskilt många bilar trafikerade gatorna. Hästskjutsar var ett inte ovanligt
inslag i trafikbilden. Vintertid kom många slädar, lastade med ur närliggande
sjöar uppsågade isblock, körande till stans isdösar. Det var fritt fram för dem
eftersom gatorna sällan sandades.
I hemmen fanns inga kylskåp men väl isskåp. Sönderhuggna isstycken lades i
ett utrymme överst i isskåpet. Smältvattnet rann kylande ned i en behållare
i botten på skåpet och kunde vid behov avtappas med hjälp av en kran.
Många hus uppvärmdes genom vedeldning och därför fanns på gårdarna uthus
med en räcka vedbodar.
Tvättmaskiner såg jag aldrig till som barn. Men de flesta hus hade tvättstugor
i källaren. Där var det att sätta fyr under någon stor tvättgryta för att värma
vatten till de stora tvättkar av trä, som tvättstugan innehöll. Tvättdagar var
i sanning arbetsamma för den tidens husmödrar. Det förekom förstås att hjälp
kunde fås av ”tvättgummor” som kunde budas till hjälp med tvätten. Jag minns
en av dem med armmuskler mer svällande än vad dagens body-builders kan
visa upp.Kraft behövdes förvisso för att vrida vatten ur tvätten och banka den
med stora klappträn.
Ytterst få kvinnor arbetade på den tiden utanför hemmet. Största delen
av deras tid gick åt till hushållsarbete. Matlagningen var mer omfattande
än nu. Både make och barn åt hemma. På den tiden fanns ingen skolbespisning.
Maträtterna måste beredas från grunden. Inga djupfrysta varor eller andra
typer av halvfabrikat fanns att köpa. Kläder skulle lagas, strumpor stoppas,
golven knäskuras, frukt och grönsaker konserveras, det skulle dammas och
putsas och barnen ses till. Före jul gick det åt extra mycket tid för
matlagning. Fisk skulle lutas, korv stoppas, leverpastej och syltor
tillagas, knäck och kola kokas, senap röras till, bröd bakas o.s.v.
Från den torkade fisken togs s. k. klarskinna att ha att lägga i kaffet.
Kvinnans värld var förvisso en helt annan då än nu. En fördel fanns:
de flesta barn hade alltid sin mor till hands.
Barn skickades ofta iväg att handla. Med lapp i handen travade de iväg.
Skulle mjölk inhandlas fick barnet med sig bleckkärl hemifrån för
mjölk och grädde. Mjölk mättes upp från 50-liters mjölkflaskor och
grädden från mindre gräddkärl. Kärlen stod för kylningens skull i vattenbad
i betongbassäng.
Mjöl och gryn och andra specerier fanns inte i fabriksförpackningar
utan förvarades i butiken i draglådor eller i fristående bingar. Expediten
skopade upp de kvantiteter man beställde i påsar och vägde och räknade
på en kladdlapp ut kronor och ören för inköpet. I köttbutiken skars
och styckades allteftersom man beställde, inget var i förväg vägt eller paketerat.
Självbetjäningsbutiker fanns alltså inte på den tiden. Den första i Sverige,
en förhållandevis liten butik öppnades på Drottninggatan i Stockholm är 1953.
Vi barn hade inga dataspel att ägna oss åt. Den mest avancerade leksaken
var Mekano,en typ av byggsats, som man i dag kan höra äldre gentlemän
uttala sig lyriskt om.
Våra flesta lekar ägde emellertid rum utomhus. För mig och mina lekkamrater
var det ”Rymmare och fasttagare” som dominerade. Oftast var det ett par
något äldre grabbar som var rymmare och vi andra, vi mindre, hade att söka
och jaga dem. Jakten gick ofta över uthustak och isdösar.
På vintern, då snön låg, blev det skid- och kälkåkning. Man får inte glömma
sparkstöttingen, ett utomordentligt fortskaffningsmedel, som man nu måste
bege sig till de nordligaste länen för att få se i användning.
Snöbollskrig hörde vintern till. Vi byggde ofta snöfästningar och ordnade
snöbollskrig. Spännande var också att göra eld inne i snöfästningen. Eldade
man då med halm blev det en vådlig rökutveckling, synlig många kvarter bort,
vilket ibland medförde polisutryckning.
Julgransplundringarna var högtidsstunder med varm choklad och vispgrädde,
Ryska snällposten, mörkerleken och gottepåsar att ta hem.
Man skulle förstås lära sig cykla. Första försöken gjordes alltid på
damcykel, några småcyklar med stödhjul fanns inte och inte heller några
juniorcyklar. Det var alltså att börja med fullstor damcykel så att
man så småningom kunde gå över till att ”cykla under stång” på herrcykel.
Att utnyttja den tidens påstigningspinne, gubbpinnen kallad, var alltför
avancerat.
Så småningom blev det oftast lekar om krig mellan indianer och vita,
sheriffer och cowboys och banditer. De flesta av oss hade små
knallpulverpistoler, men en av oss hade en ollonpistol, som gick
att ladda med åtta (eller var det sex) skott och det gav honom
en viss status. Vi var väl inspirerade, kan jag tro, av de cowboyfilmer
vi sett på matiné - filmer med Tom Mix eller Ken Maynard. Jag vill
minnas att matinépriset till en början var 35 öre och att det sedan
höjdes till 50 öre.
På vårarna spelades kula. Att kulspel förekom så mycket oftare
på den tiden berodde säkerligen på att trottoarerna, där kulspelet
ägde rum, inte var asfalterade. Fin, hårt packad sand var ett utmärkt
underlag för spelet. Vi spelade ring, streck, grop eller pyramid.
Nog var vi godissugna och nog åt vi godis om tillfälle gavs, vi som var
barn på 30-talet och började bli ungdomar på 40-talet. Kokosbollar kostade
5 öre styck. De kunde bland annat köpas i den tidens godisautomater, som var
konstruerade som paternosterverk. De stora chokladkakorna kostade 25 öre
och så fanns det ettöres och halvöres kolor.
Hösten 1939 bröt andra världskriget ut. Vi som var barn och ungdomar då
hade trots allt en ganska bekymmersfri tid. Kriget kastade nog sin skugga
mer över de vuxna än över oss. Vi hade ungdomens förmåga att glädjas åt stunden.
Någon gång såg vi en spärrballong som slitit sig från sina förtöjningar,
någon gång kände vi någon som givit sig av till Finland som frivillig och
någon gång fick vi en vikarie för att någon av våra ordinarie lärare blivit
inkallad. I tidens anda gav vi vår konfirmationspräst inte blommor som tack
utan en försvarsobligation.
Copyright: Torsten Johansson
Till flydda tider återgår
Min tanke än så gärna,
Mig vinkar från förflutna år
Så mången vänlig stjärna.
Dessa rader ingår i Fänrik Ståls sägner av Johan Ludvig Runeberg
startsidan >
innehållsförteckningen
Gamla tider
lätt får känslan av att man menar att det var så mycket bättre förr, att det
mesta har förändrats till det sämre. Sanningen att säga: det var inte bättre,
men det var annorlunda, mycket annorlunda.
lågkonjunktur. De flesta hade det påvert på den tiden. Vattenklosetter
var en lyx. Ofta var det fråga om utedass i uthus på gården eller en med
grannarna gemensam toalett i trapphuset. Latrintunnorna hämtades
med häst och vagn.
inslag i trafikbilden. Vintertid kom många slädar, lastade med ur närliggande
sjöar uppsågade isblock, körande till stans isdösar. Det var fritt fram för dem
eftersom gatorna sällan sandades.
ett utrymme överst i isskåpet. Smältvattnet rann kylande ned i en behållare
i botten på skåpet och kunde vid behov avtappas med hjälp av en kran.
med en räcka vedbodar.
i källaren. Där var det att sätta fyr under någon stor tvättgryta för att värma
vatten till de stora tvättkar av trä, som tvättstugan innehöll. Tvättdagar var
i sanning arbetsamma för den tidens husmödrar. Det förekom förstås att hjälp
kunde fås av ”tvättgummor” som kunde budas till hjälp med tvätten. Jag minns
en av dem med armmuskler mer svällande än vad dagens body-builders kan
visa upp.Kraft behövdes förvisso för att vrida vatten ur tvätten och banka den
med stora klappträn.
av deras tid gick åt till hushållsarbete. Matlagningen var mer omfattande
än nu. Både make och barn åt hemma. På den tiden fanns ingen skolbespisning.
Maträtterna måste beredas från grunden. Inga djupfrysta varor eller andra
typer av halvfabrikat fanns att köpa. Kläder skulle lagas, strumpor stoppas,
golven knäskuras, frukt och grönsaker konserveras, det skulle dammas och
putsas och barnen ses till. Före jul gick det åt extra mycket tid för
matlagning. Fisk skulle lutas, korv stoppas, leverpastej och syltor
tillagas, knäck och kola kokas, senap röras till, bröd bakas o.s.v.
Från den torkade fisken togs s. k. klarskinna att ha att lägga i kaffet.
de flesta barn hade alltid sin mor till hands.
mjölk och grädde. Mjölk mättes upp från 50-liters mjölkflaskor och
grädden från mindre gräddkärl. Kärlen stod för kylningens skull i vattenbad
i betongbassäng.
utan förvarades i butiken i draglådor eller i fristående bingar. Expediten
skopade upp de kvantiteter man beställde i påsar och vägde och räknade
på en kladdlapp ut kronor och ören för inköpet. I köttbutiken skars
och styckades allteftersom man beställde, inget var i förväg vägt eller paketerat.
en förhållandevis liten butik öppnades på Drottninggatan i Stockholm är 1953.
var Mekano,en typ av byggsats, som man i dag kan höra äldre gentlemän
uttala sig lyriskt om.
var det ”Rymmare och fasttagare” som dominerade. Oftast var det ett par
något äldre grabbar som var rymmare och vi andra, vi mindre, hade att söka
och jaga dem. Jakten gick ofta över uthustak och isdösar.
sparkstöttingen, ett utomordentligt fortskaffningsmedel, som man nu måste
bege sig till de nordligaste länen för att få se i användning.
snöbollskrig. Spännande var också att göra eld inne i snöfästningen. Eldade
man då med halm blev det en vådlig rökutveckling, synlig många kvarter bort,
vilket ibland medförde polisutryckning.
Ryska snällposten, mörkerleken och gottepåsar att ta hem.
damcykel, några småcyklar med stödhjul fanns inte och inte heller några
juniorcyklar. Det var alltså att börja med fullstor damcykel så att
man så småningom kunde gå över till att ”cykla under stång” på herrcykel.
Att utnyttja den tidens påstigningspinne, gubbpinnen kallad, var alltför
avancerat.
sheriffer och cowboys och banditer. De flesta av oss hade små
knallpulverpistoler, men en av oss hade en ollonpistol, som gick
att ladda med åtta (eller var det sex) skott och det gav honom
en viss status. Vi var väl inspirerade, kan jag tro, av de cowboyfilmer
vi sett på matiné - filmer med Tom Mix eller Ken Maynard. Jag vill
minnas att matinépriset till en början var 35 öre och att det sedan
höjdes till 50 öre.
på den tiden berodde säkerligen på att trottoarerna, där kulspelet
ägde rum, inte var asfalterade. Fin, hårt packad sand var ett utmärkt
underlag för spelet. Vi spelade ring, streck, grop eller pyramid.
barn på 30-talet och började bli ungdomar på 40-talet. Kokosbollar kostade
5 öre styck. De kunde bland annat köpas i den tidens godisautomater, som var
konstruerade som paternosterverk. De stora chokladkakorna kostade 25 öre
och så fanns det ettöres och halvöres kolor.
hade trots allt en ganska bekymmersfri tid. Kriget kastade nog sin skugga
mer över de vuxna än över oss. Vi hade ungdomens förmåga att glädjas åt stunden.
någon gång kände vi någon som givit sig av till Finland som frivillig och
någon gång fick vi en vikarie för att någon av våra ordinarie lärare blivit
inkallad. I tidens anda gav vi vår konfirmationspräst inte blommor som tack
utan en försvarsobligation.
Till flydda tider återgår
Dessa rader ingår i Fänrik Ståls sägner av Johan Ludvig Runeberg
startsidan >
innehållsförteckningen
Gamla tider
Min tanke än så gärna,
Mig vinkar från förflutna år
Så mången vänlig stjärna.