En dag beslöt den fina lilla damen att hon skulle åka tåg till en stor, stor stad. Hon tvättade
och strök alla sina kläder för att kunna vara fin på resan. Så tog hon fram sin lilla, lilla
blåa väska och stoppade i den så många kläder som den kunde rymma. Hon funderade sedan länge på
vilken klänning hon skulle ha på sig under resan. Hon hade ett svårt val att göra för hon hade
så många fina klänningar, alla i vackra färger. Till slut bestämde hon sig för den gredelina
klänningen, den allra längsta av hennes klänningar, för ett par högskaftade svarta skor och
för en liten blågrå hätta att ha på huvudet. En schal satte hon också på sig.
Den lilla fina damen ringde så efter en droska. Chauffören gjorde en stilig honnör för den fina damen
när hon steg ut ur sitt hus, låste sin dörr och gick mot bilen. Chauffören tog artigt emot
damens lilla, lilla väska och lade den i bilens bagagerum. Så började färden mot den lilla stadens
stora, stora järnvägsstation, där den fina damen aldrig varit.
Droskchauffören hjälpte damen ut ur bilen när de kommit till stationen. Han bar sedan den lilla,
lilla väskan åt henne ända fram till den plattform där tåget skulle stanna för att ta upp
passagerare.
På plattformen fanns denna dag många människor. Strax intill den lilla fina damen väntade en lång
herre. Han var klädd i en lång blå rock. Ett stycke ifrån sig hade han ställt sin väska. Det var
en liten blå väska som såg ut precis som damens.
Tåget kom in och stannade vid plattformen. Den långe mannen i den blå rocken tog sin lilla blåa väska
och steg in i en av vagnarna. Han visste inte att han tagit fel väska. Han hade tagit den lilla fina
damens väska. Hon tog därför den enda blåa lilla väska som fanns kvar på perrongen och steg upp i vagnen
efter den som den långe herren gått in i.
Ovetande om förväxlingen färdades nu de två väskägarna i var sin vagn till den stora, stora staden.
De hade inte en aning om den överraskning som de skulle mötas av då de senare på dagen på var sitt håll
öppnade sina väskor.
Det var inget snabbgående tåg den gamla damen valt. Tåget stannade vid nästan varje station
så resan tog lång tid.
Vid en station kom en samling ungdomar in i den vagn där den gamla fina damen satt.
Några av dem fick inte rum utan fortsatte till den vagn där den långe mannen i den blå rocken satt.
De var simmare och skulle gå av i en stad där en stor simtävling skulle äga rum.
Ungdomarna väsnades, hoppade och skrek så den gamla damen hade svårt att koncentrera sig på att läsa den bok
hon hade med sig som tidsfördriv.
När ungdomarna skulle göra sig redo för att stiga av i staden där de skulle simma blev det full kalabalik
när de skulle samla ihop alla sina väskor. Och vad tror du hände? En av pojkarna råkade ta den fina gamla damens
lilla blåa väska. När ungdomarna strömmat ut upptäckte den fina gamla damen att hennes väska var försvunnen.
Hon blev alldeles förskräckt när hon fick se att väskan och ytterligare en likadan blå väska stod
på plattformen bredvid ett par av pojkarna och flickorna som stigit av tåget. Kvar på tåget, i gången
genom vagnen, stod en brun väska.
Nu blev det fart i damen. Hon tog den bruna väskan och sprang ut på perrongen och ställde den bredvid ungdomarna
och tog en av de blå väskorna. Hon hann inte kontrollera om den väska hon tog var hennes. I ögonvrån såg hon
att den långe mannen i den blå rocken tog hand om den andra blåa väskan och ställde ifrån sig en liten gul väska.
Med nöd och näppe hann den gamla fina damen och den långa mannen i den blå rocken ta sig in i sina vagnar
innan tåget satte igång sin fortsatta färd mot den stora staden.
Den gamla fina damen kände sig hungrig. Det var länge sedan hon ätit. Nu tänkte hon ta sig ett äpple
som hon lagt som färdkost i sin väska. Hon öppnade den blåa lilla väskan som hon nyss räddat in i vagnen
och ställt vid sina knän för att kunna vaka över.
Om du varit med på tåget skulle du ha sett hur förvånad den gamla fina damen blev när hon öppnat väskan
och fått syn på en herrpyjamas med långa ben, en rakhyvel och en rakborste, slipsar och några skjortor.
Nu begrep den gamla fina damen att hennes väska blivit förväxlad med den långe mannens.
Hon stängde locket på den blå väskan, reste sig och gick med den till den långe mannens vagn.
Där fick hon se honom sitta med hennes egen väska med uppfällt lock i sitt knä.
Han såg mycket förvånad ut. Men då han såg den gamla fina damen men en blå liten väska i handen
spred sig ett leende över hans ansikte.
Snart var väskorna bytta och i händerna på sina rätta ägare. Den gamla fina damen och den långe mannen
i den blå rockan började prata med varandra och hade mycket roligt när de gick igenom vad som hänt.
De var båda glada att de lyckats få tillbaka sina egna väskor och sluppit ta hand om väskor
fulla med badbyxor och simglasögon när de kommit fram till den stora staden.
Den gamla fina damen och den långe mannen med den blå rocken blev tack vare äventyret med väskorna
mycket goda vänner och numera händer det ganska ofta att de reser tåg tillsammans. För säkerhets skull
har de var och en köpt sig en ny väska. Den gamla damen har köpt en grön väska och den långe mannen
en röd väska. Aldrig mer har någon av dem tagit fel väska när det stigit på ett tåg och aldrig mer
har de suttit i vagnar med unga simmare.