Betraktelser | ||
| ~från livet med hund och barn~ |
| Tillbaka |
Vem behöver babylarm när man har en schnauzer? | ||
| Ända sedan vi kom hem med Martina från BB, så har Wilma tagit sin uppgift som storasyster på fullaste allvar. Redan första dagen sa hon till oss när Martina vaknade. Vi satt i soffan och tittade på tv och Martina låg i sin säng i sovrummet. Rätt som det var for Wilma upp och sprang iväg. Några sekunder senare hörde vi att Martina hade vaknat och grät. Och så här har det fortsatt. Wilma hör alltid något innan vi hör att Martina vaknat. Nu när Martina är äldre och ligger ute i barnvagnen så varnar hon fortfarande. Fast vi är inne i huset och fönster och dörrar är stängda. Så fort Martina vaknar så springer Wilma till dörren och skäller. Duktiga Wilma! Fast matte var så trög i början och sa ifrån därför att hon inte fattade vad Wilma hörde. Numera så är det dock idel beröm. När vi väl kommer in så måste hon överösa Martina med pussar eftersom hon varit borta. Det är nästan så att Martina inte kan stå upp, så intensivt ska det pussas! Häromdagen så stod vagnen på trappen i fall det skulle börja regna. Wilma skällde, jag öppnade dörren och tittade - jodå, Martina var vaken. Då var Wilma tvungen att komma ut på trappen och vräka sig in i vagnen för att titta på lillasyster! Underbara lilla Wilma!!!
|