Betraktelser
~från livet med hund och barn~


Tillbaka

Det är tre som gäller...
Alla goda ting är tre...?! Det verkar i alla fall vara Martinas paroll just nu. Vad hon än gör och var hon än går så har hon tre följeslagare. Om det sen är tre dockor, tre gosedjur eller en mix av dessa verkar inte vara så noga, huvudsaken att det är tre! Favoriter just nu är dockor såklart!, och tre mjukdjur som vi hämtat från mormor som jag hade som liten; en apa, ett får och en lammunge. Hon är så söt när hon kämpar på när hon kommer gående med hela famnen full med gosedjur. Ibland måste alla till och med följa med i vagnen. För några dagar sedan när hela familjen skulle på promenad var det så, stränga mamman försökte prompt hålla på att det räcker med en, max två saker som ska följa med, men när hon enträget säger "aapa" (=apa)och "ba" (=bä) och vägrar att gå ut, så fick jag ge med mig... Hon syntes knappt i vagnen under berget av gosedjur! Samma sak i sängen, det är inte mycket plats kvar kan jag säga, men jag kommer själv ihåg hur min säng så ut som liten, minsta platsen hade jag...

På kyrkis skrattar alla åt henne, för de tycker att hon är så söt när hon spatserar in och genast går till dockhörnan och grabbar tag i tre dockor som hon ska bära på. Hon är snäll dock och lånar gärna ut en docka när någon annan kommer och vill leka.

Det finns en tuff tjej på kyrkis som är ganska dominant över de andra barnen, rycker av dem dockor och tar deras leksaker, eller smyger in vid vagnen och vips är det andra barnen borttryckt. Mamman hade bekymrat sig och visste inte hur hon skulle komma åt detta "problem". Men en dag gick tjejen fram till Martina och skulle ta av henne dockan, först lyckades Martina dra undan dockan några gånger så att den andra tjejen inte fick tag på den. En stund senare kom tjejen igen och provade och då tog hon dockan av Martina, då steg Martina fram och ryckte tillbaka dockan med ett grymtande! Ingen tar dockan av Martina!!! Någon måtta får det vara. Mamman till tjejen tyckte att det var jättebra att hon fick motstånd för en gångs skull. Heja Martina!