20 april - torsdag

 Tillbaka
Snorigt
Här sitter jag hemma och mår uruselt. Jag kan inte gå långa sträckor utan att ha närheten till ett paket näsdukar. Det finns dessutom strategiskt utplacerade näsdukeförpackningar i hela huset. Det är så himla tråkigt för idag är det Wästmanlands läns Kennelklubbs utställning i Västerås, bara 4 mil härifrån. Och jag som skulle dit och titta på snygga schnauzrar och träffa schnauzervänner. Dessutom skulle jag ju få träffa några nya bekantingar. Jessica skulle ställa Ozzy och så skulle Anna som är sugen på att skaffa schnauzer också dit och titta. Men så är livet ibland. Jag hoppas på nya tillfällen. Nu är det bara att hoppas på att jag får lite rapporter på hur det gick under dagen.

Igår var jag lite piggare. Vi tog en liten familjepromenad på förmiddagen till en liten gräsplan hemmavid som jag brukar träna på. Martina knallade runt och hade det i mysigt och Wilma fick lite välförtjänt träning. Med störningar kan tilläggas. Vid ett tillfälle gick jag till och med fot med en på varje sida...

På eftermiddagen var vi ner till lekparken och Martina svängde hej vilt i gungor, sandlåda, gunghäst och gungbräda. Mamma satt mest och försökte ta det lugnt. Inte världens roligaste sällskap. Hon hade säkert roligare med pappa i lekparken idag.

Nu är det bara att sega vidare och hoppas på bättre tider. Som det verkar nu, så blir det inget jobb imorgon för min del i alla fall. Men man vet ju aldrig, mirkakel kan inträffa under natten. Jag lever som alltid på hoppet.