3 april - måndag

Sjukstuga!...igen...

Lördag morgon började med 39,8 i feber och så fortsatte hela dagen. Fast vi stoppade i henne alvedon så klarade vi oss knappt de 4 timmar man måste vänta till nästa tablett innan feber var uppe i 39,8 igen. Hon pendlade mellan 39,8 och 39,6 hela helgen. Med tablett var 4 timma och max 4 tabletter per dygn kommer man inte långt. Så på söndag morgon ringde jag till Hälso- och sjukvårdsupplysningen för att fråga om vi kunde få ge alvedonet oftare. Tydligen så finns det ipren för barn från 2 år nu också som suppe och den håller febern borta längre. Men i mindre städer är ju knappast apoteken öppna på söndagar, så det var bara att härda ut med alvedonet så länge.

Hon frågade också om Martina hade andra besvär. Och visst dels säger hon att hon har ont i magen, och när små barn säger det så betyder det oftast att de har ont, men det kan vara var som helst i kroppen, de har svårt att definiera var. Dels så rosslar hon så när hon sover. Andas väldigt tungt, trots att vi gett näsdroppar. Så då tyckte hon att vi skulle åka in till akuten där familjeläkarna har jour i två stycken två-timmars pass på helgerna. 10.15 fick vi tid. Så frukost, hundrastning och iväg till doktorn. Martina var jätteglad över att få åka till doktorn. Vi har ju läst om det i böcker tillsammans så hon blev så uppspelt. Och med minnena från förra besöket då hon nästan blev frisk när vi stack in foten på lasarettet, så började vi nästan bäva för att träffa doktorn. I väntrummet pladdrade hon på som ingenting. Men som jag sa till Johan, det var ju bästa tiden på dygnet. Två timmar efter alvedonet är då hon är som piggast, strax innan det vänder igen och febern stiger.

Hur som helst så väl inne hos doktorn var det inte lika tufft längre. Martina blev blyg. Doktorn lyssnade på mammas hand och dockan som hon såklart hittade i väntrummet och skulle ha med in, sedan lyssnade han på Martinas hand och till sist så gick det bra. Allt lät jättebra tyckte han, men när vi ändå var inne ville han passa på att titta i öron och hals. Öronen såg jättefina ut.

Sedan skulle han då titta i halsen... "Öppna munnen" sa doktorn och det gjorde Martina, "sträck ut tungan" - svårt... när tungan åkte ut så åkte munnen igen... Vi skrattade åt henne, det är inte lätt med koordinationen. Ett nytt försök nu bara med öppen mun, ingen tunga, doktorn var snabb med spateln men hann bara kika in en mikrosekund innan Martina fick kväljningar. Men det räckte, samtidigt som Martina grimaserade utropade han "hon har halsfluss". Jaha. Så var det med det. Skönt att få reda på vad det är och skönt att få medicin som hjälper och nu skulle vi minsann få bukt på febern. Samtidigt så tycker jag så synd om henne som har halsfluss och är så liten. Inte undra på att hon knappt har ätit på flera dagar.

Som tur var så fick vi med oss medicin direkt hem. Vet inte om det var för att hon var barn. En bekant till mamma blev hemskickad med recept och uppmaningen att åka 8 mil tur och retur till Västerås för att hämta ut det... Vi fick i alla fall tre doser med oss hem. Två till söndagen och en till måndag morgon. "Skönt, nu ordnar det sig", tänkte vi.

Martina var överlycklig och pratade om doktorn hela vägen ut. Hon fick ju välja en sticker och hade valt Bamse. Ojojoj, vilka plus i kanten doktorn fick. Och vilka små medel som ibland betyder så mycket. Hon gick och bar sin figur hela dagen och pratade om doktorn och Bamse. Tyvärr gick det inte lika bra med medicinen. Efter halva dosen så kom allt upp igen. Ner i badkaret och byta kläder på både Martina och mamma. Sedan var det kört. Vi har provat att blanda pulvret i det mesta men ingenting fungerar. Risken är ju bara att vi förstör det hon äter. "Äckligt", säger Martina. Ett tag ville hon inte ens äta yoghurt, vilket är det enda hon ätit på flera dagar nu. Så i morse fick jag sitta i telefonkö till vår familjeläkare för att be om någon annan medicin. Så nu väntar jag bara på att den ska bli inringd till apoteket så att jag kan hämta ut den. Håll tummarna för oss nu att denna fungerar bättre!!! Hon kommer ju knappast att bli frisk utan medicinen.

Något som har ordnat upp sig är i alla fall vår andra sjukling. Wilma började lördagmorgon med att spy tre gånger. Förståndig som hon är höll hon sig borta från mat hela dagen, men på söndagen verkade allt bra igen. SKÖNT! En sjukling i taget räcker för oss! I alla fall om vi får välja.

Tittade på bilder på Jessikas sida. Suck! Barmark och spår, visserligen korta sådana, men ändå. Det sägs att när våren är i antågande ska det snöa tre gånger till. Undrar om vi uppfyllt det nu, eller om helgens snöfall räknas som ett. Igår var här vitt på gatorna, nu har det åtminstone smält på vägarna igen, men var är vår gräsmatta på tomten? Nåja, jag får fortsätta att suktande titta på andras barmarker.

Så här såg det ut när jag tittade ut från fönstret i
datarummet 2/4.