9 april - söndag

Genombrott och skogsupptäckardag

Vad var det då soom var så fantastiskt? Jo, vi ger ju medicinen till Martina med hjälp av en medicinspruta. Vi har ju testat allt och detta är ju den mest framgångsrika av alla dåliga metoder... Men i fredags så tyckte jag mig höra ett litet sug runt sprutan... Så nästa sväng (det går inte att spruta in allt på en gång i den lilla munnen, så fick hon chansen att själv öppna munnen och ta emot. Och visst gjorde hon det. Och sedan dess har det fungerat. Hon tar lite i munnen, sväljer, dricker vatten och så upprepar vi tills det är klart. Normalt tre gånger.

Vi verkar nog inte riktigt kloka för omgivningen. Ni skulle ha sett oss i fredags. Här kör vi med positiv förstärkning. Stora applåder och hejarop och minsann blev Martina så glad så hon var tvungen att springa ett ärevarv efter fullbordad medicinintagning, under häftiga hejarop av oss. Men på så sätt har vi ÄNTLIGEN! fått det till en rolig grej. Så rolig så - hör och häpna! - i morse efter frukost deklarerade hon själv att nu var det medicindags!!! Vi trodde vi skulle ramla av stolarna och ur pappas mun kom ett förvånat "va?". Tänkte jag skulle föreviga stunden i morse, men minneskortet var ju naturligtvis fullt...

Däremot så fick jag några kort på vår skogsupptäckardag igår. Nu har det ju äntligen smält såpass att man kan gå lite i skogen på upptäcksfärd. Wilma tyckte väl att det var väl makligt tempo, men familjen var ju samlad och det är ju ändå det bästa... Vi hade med oss hinken och samlade kottar, pinnar och lite barr och mossa för att använda till ett konstverk. Tråkigt nog så gällde det att kryssa mellan alla hundbajsar som ligger överallt i skogen. Irriterande tycker vi som själv är hundägare. Men tar man alltid upp så irriterar det. Inte tar jag alltid upp i skogen, om jag är i SKOGEN, dvs riktiga skogen, men precis bredvid gångstigarna är det helt fullt, ett litet felsteg så är man helt kletig. Försökte ta med Martina en bit in, men det är ändå inte lätt.

Martina älskar att gå i skogen och upptäcka alla spännande
saker.

Wilma tyckte nog att det tog lite långt tid...
Och ÅTERIGEN! är det dags för trimning...

På vägen hem gick Martina och spatserade och filosoferade, rätt som det var stod hon framåtbörjd och kände på en hundbajs. "Blä" sa hon och torkade av fingret på overallern. USCH! Jaha, den var bara att lägga i tvättmaskinen direkt när vi kom hem. Tydligen så var det inte så mysigt, för vi har kommit överens om att aldrig röra en hundbajs igen. Martina ringde till morfar på kvällen och berättade hur "blä" det var.

Jag måste ju naturligtvis också prata lite hockey!!! FINAL!!! Yeah yeah yeah!!! Alltså vilken sista minut på senaste matchen! Ojojoj, det är knappt man orkar med så spännande matcher. I och för sig satt vi här i godan ro och ställde in oss på sudden death när det slamrade in ett mål till på rätt sida tidtagningen! Härligt härligt härligt! Som jag sa till Lotta; vi får tacka Martina som laddat upp hela dagen i Färjestadströja och med TURE VARG! Kolla in henne här! OCh för er som inte vet det så är Ture Varg Färjestads maskot, en varg helt enkelt!

Ja, så måste man ju flina upp sig när mamma kommer
med kameran. Inte så naturliga flin längre...

Vad det står på tröjan? "FBK´are från första början" såklart!!!