8 maj - måndag

 Tillbaka
Vitsippeplockning
Sista sjukskrivningsdagen och Johan slutar tidigt. Vad passar bättre än att ta Martina och Wilma med oss ut i det gröna för att plocka vitsippor? Wilma sprang hit och dit på helt nya marker där vi aldrig har varit. Det fanns så mycket att upptäcka ÖVERALLT! Och Martina var med på noterna "ja, plocka blommor!", det var ett helt hav med vita blommor så långt ögat kunde se. Vi gick av stigen en bit för att undvika det värsta eventuella hundkisset och så var det bara att plocka. De flesta hade redan slagit ut, men en och annan knopp kunde vi allt plocka. Martina plockade fem stycken i två ryck, sedan var hon klar. Hon hade roligare saker för sig. "Jag plockar pinnar" deklarerade hon högt och bestämt. Det var så roligt att plocka pinnar. En och annan var de ju två om och så blev det lite dragkamp.


Martina och pappa Johan promenerar bland alla vackra
vitsippor.


Martina plockar vitsippor!


Wilma njuter av skogspromenaden. Här pinnar hon på för
att komma ifatt oss, men det gäller att ha koll åt sidorna
samtidigt. Som schnauzer måste man ju se till att inte
missa något!


Martina har hittat sitt kall! Samla pinnar!

Bredvid denna dunge så ligger Köpings Varpaplan. En stor gräsplan, vad passar bättre än att ta ett kort träningspass med Wilma. Värmen var slående så det blev ett kort pass, speciellt som vi hade glömt Wilmas nyfyllda vattskål hemma på trappen och hon inte var så sugen att dricka vatten från vår flaska ur Johans hand. Hon ville helst lapa direkt ur flaskan.

Konerna var med så för första gången ställde jag upp rutan. Tidigare har vi bara kört musmatta och det var ett tag sedan, så de sista veckorna har vi plockat fram glömda kunskaper, men nu var det dags att öka ett steg. Eftersom man bara (efter vad jag har lärt mig) får göra ett skick till rutan för att sedan placera om rutan, så gjorde jag totalt fyra skick. Och det räckte. Wilma var jätteduktig. Första skicket fick hon springa och trampa på musmattan i rutan sedan så klickade jag och belönade. De övriga skickade jag henne, har fortfarande inget kommando, och sedan så beordrade jag ligg innan jag klickade. Och det fugerade utmärkt alla gångerna! Bästa att sluta när vi är på topp. Så det räckte för dagen.

Anledningen till att jag bara gör ett skick till rutan innan jag placerar om den är att hundar tydligen har svårt för rumsuppfattning, dvs de ser inte konerna, däremot är de snabba att till exempel se ut en punkt på gräsmattan som de springer till. Nu har jag visserligen musmattan än så länge, men tanken är att hon ska upptäcka konerna och inte lära sig ta ut punkter på gräset. Nu har jag ju aldrig tränat någon annan variant själv, men många av de problem jag brukar höra att folk har tror jag att vi faktiskt att vi kan undkomma genom denna träning. Lite mer arbete för matten blir det ju, men jag behöver nog dom extra stegen. Och för att förenkla för sig själv så räcker det ju faktiskt att flytta två av konerna och låta de andra stå och så skickar man från en annan vinkel, så så himla komplicerat är det inte.

Tidigare på dagen hade jag tagit plockat lite ogräs i vår nya fina gräsmatta. Varje gång jag tog ett visst speciellt ogräs så hittade jag insekter som parade sig på det. Men bara på en viss sort och bara en viss sorts insekt. Men på varje exemplar av just det ogräset. Lustigt! Inte hade jag hjärta att ta bort det då. Nä... istället så fick jag springa in efter kameran :


Här ska de bli flera...


Här hittade jag två par som till och med klättrar över varande i sin iver...


Wilma ligger och har ett vakande öga över sina domäner.