7 september - torsdag

 Tillbaka
Träning!?
Som jag berättat om tidigare så försöker Wilma ta mer plats och ber om uppmärksamhet. Jag förstår väl att det delvis beror på att hon saknar sin träning, liksom Martina saknar sin mamma som orkar sitta på golvet och leka allehanda lekar. Jag får ju inte ens på mig strumpor längre men det är ju svårt att få dem att förstå...

Nåja, hon är smart Wilma, hon ser att när Martina kommer hem från dagis så är det mycket som ska fixas med, lite leka, läsa bok eller liknande och sedan är det matdags och så småningom sängdags. Och då vaknar Wilma till liv. Nu är det Wilma-tid tycker hon. Ni skulle se henne, hon är bara för härlig!

Häromkvällen så tänkte jag att va sjutton, ont hade jag efter att ha åkt 8 mil tur- och retur för ultraljud i Västerås, sedan hade vi en del ärenden att fixa när vi ändå var där. Så jag var trött och sliten i hela kroppen och satt i fåtöljen lutad mot ryggstödet och fötterna högt upp på en stol. Bra ställning för att träna... eller vad säger ni?

Jag utrustade mig i alla fall med klicker, targetsticka och godis. Och så försökte jag få till någon slags träning. Hjärncellerna fick ju arbeta i alla fall, både Wilmas och mina . Det var inte lätt att komma på bra övningar (bra och bra kan ju diskuteras) i den ställningen som jag satt i. Wilma verkade i alla fall nöjd med övningarna och det är väl huvudsaken!