16 februari - torsdag

Tillbaka
Valpsjuka och Martinasjuka
Det skaffas valpar till höger och vänster på nätet tycker jag. Mysigt att följa och hittills har det varit lätt att stå emot. Samma när jag tittar in på uppfödarsidor så är det lättare att stå emot när man ser en grupp valpar, det blir inte så specifikt då. Däremot så blev jag alldeles knäsvag när jag såg en bild på en liten schnauzertik för några dagar sedan på Sylvias hemsida (Sylvia, du vet vilken bild jag menar), så sööt lite tjej som låg så charmerande på golvet. Ojoj.

I söndags var det dags för Schnauzerringens årsmöte (årsmöte 3 av 4 är nu avklarat), och tror ni inte att det kryllar av valpar även där. Söta valpar på bara några månader, en 3-4 sådär, alldeles bedårande. Det fanns både peppar & salt och svarta söta tikar och även en dvärg som var så go. Nåja, drömma kan man i alla fall. Men det blir ingen det här året i alla fall. Dock blev jag så glad när jag kom hem för något min man kläckte ur sig när jag svamlade på om alla valpar åt alla håll. Han är jättego med Wilma och brukar gå långa promender med henne och gosar och grejar. Han var ju med på halva trimkursen, när jag var för gravid för att orka åka själv, så det kan han också... Men han har väl inte förstått min planering av en hund till utan han tycker gott att det räcker med Wilma, och jag har väl inte puschat för jag tänker mig att när väl tiden passar så löser sig det också. Men nu bara kläckte han ur sig att han i veckan kommit på att det är klart jag ska han en hund till om jag nu så gärna vill det. Det är ju mitt intresse. Tjohoo! Söta lilla älskade gubben! Visst är han bra!!!

Men som jag skrev i min utmaning för några dagar sedan... jag är ju relatist. Tyvärr. Så valpen dröjer, men nu är ju ett hinder i alla fall avklarat!

Nu är jag då helt plötsligt vice ordförande i Schnauzerringen, lite knasigt kanske av en som sa ifrån sekreterarsysslan för att inte ha föör mycket att göra... Men vad ska man göra när blivande ordförande ber en att ställa upp för att ha någon att luta sig emot när det stomrar eller är roligt?! Det är roligt med styrelsearbete, så det var ju bara att säga ja!

Martina är sjuk nu igen. De säger på dagis att alla barn sjuknat om, det är något som går runt runt hela tiden. Jag tyckte inte Martina verkade kry förra veckan, hon var så trött när hon kom hem från dagis. Å andra sidan så har hon ju varit sjuk och det är ett helt annat tempo på dagis än hemma. Men sedan i måndags hade hon knappt ätit något på dagis, ingen frukost, som en liten myra till lunch och sedan inget mellanmål. Hon åt ingen kvällsmat och så hade hon feber på kvällen. Jaha, så det blev att stanna hemma igen. Tur att jag blev hemma med henne för på tisdag fick jag feber och kände mig alldeles matt, nu är jag piggare idag men känner mig tjock i halsen. Hoppas hussepappan klarar sig. Martina verkar lite piggare, hon åt inget på hela dagen igår förrens kvällsmålet och idag har hon ätit frukost och nu sover hon. Så jag hoppas att vi går åt rätt håll.

Det enda jag funderar på är om hon har ont i halsen om det är därför hon ätit dålgit, men då kanske hon borde var gnällig? Vad svårt det är när man inte kan fråga. Jag provade faktiskt att fråga. Och då svarade hon att "dockan har ont i halsen", dockan känner ju precis som vi gör, har ont eller behöver salva eller är törstig osv. Och hur lätt är det att svara på en fråga som man knappt vet vad det innebär??? . Jag försökte peka utanpå halsen, men det blir väl fel, för man har ju inte ont i skinnet precis...

Wilma verkar vara skendräktig, men på ett annorlunda sätt. Hon har varit superhungrig ett tag som tikar brukar. Men nu har hon en sådan period när hon inte behöver äte, men hon ligger bredvid matskålen och tittar på maten i flera timmar om så vill, bara för att se att den finns kvar. Hon kan stå långa stunder med nosen mot kulorna utan att äta innan hon slutligen lägger sig ner. Jag blir galen när hon är sådan . Då åker maten bort bums. Sedan provar jag igen under dagen men inte förrens på kvällen brukar det gå ner. Är det fler som har sådana knäppa tikar.

Det blir ingen EFIT just nu för oss. Jag kom ihåg det igår, men det kändes inte vidare kul att ha EFIT när vi var hemma båda två och var sjuka. Det hade mest blivit kort på böcker och Piggleys Winks som vi ser på DVDn, det är ungefär vad vi delar upp dagen på. Vi kommer igen när vi är piggare i stugan.

Häromdagen upptäckte jag att min meny inte ser så snygg ut på andra datorer. Jag tänkte mig nog inte för när jag ändrade den, jag laddade ner ett typsnitt som var snyggt, men det är väl ingen annan som har det? Så jag tror att jag får ändra tillbaka till det gamla...

Något som däremot löst sig är min fundering kring dagbok kontra blogg. Jag gillar min egenhändigt gjorda html-dagbok. Det enda jag gillar med bloggarna är smileysarna, de är jag lite sugen på, det är så trist att göra en winky, som knappt syns ;), men det har löst sig då jag hittade smileysar hos Klockantio.org. Så nu kan jag fortsätta med min dagbok!


Jag lägger in en bild på Martinas älskade Piggley Winks så kan ni se vad vi roar oss med just nu:


[Bild från: svt.se]

Piggley Winks äventyr handlar om den åttaårige grisen Piggley och hans vänner ankan Dannan och oxen Ferny som bor på en bondgård på Irland. I varje avsnitt får vi se Piggley idag, när han som morfar till tre små grisar berättar historier från sin barndom.

Martinas favorit är ankan Dannon och min favorit är (hör och häpna ni som känner mig), oxen Ferny, för han en sådan härligt barnslig röst...