22 februari - onsdag

Eja Sejje!

Tacka lilla Martina för Anjas OS-guld! Så liten hon är satt hon som fastnaglad i soffan när Anja rasade ner för backen!

EJJA SEJJE!!!

Ejja Sejje! ropade hon! Så sött! Så gosigt! Det gäller att lära sig heja från liten ålder! Men när jag sedan jublade efter målgången så tittade hon storögt från mammas knä och undrade vad det hela handlade om.

Egentligen går det knappt att skriva fonetiskt vad hon säger. Ibland är det lätt och ibland inte. Vi hade långa diskussioner här hemma och bad Martina upprepa det gång på gång... Hmm. Men vi enades om att hon inte säger "v" i Sverige, men nästan en början till "v" om ni fattar... nej?