19 januari - torsdag | Tillbaka | |
Wilma och vädrets makter | ||
| Även om Wilma har klarat sig bra med små korta promenader och gos, så tror jag i alla fall att hon lägtar efter träningen! Det är nog det allra bästa näst efter att ha familjen samlad. I går fick hon i alla fall rusa av sig lite i snön, efter nogrann kontroll att vi var på ett ställe där jag hade full koll om det skulle komma någon annan hund. Jag brukar inte gärna släppa henne i löptider, men stackarn korta koppelpromenader... jag var tvungen!!! Vilket väder vi har haft i år! Första några minus som sedan stegrade sig till 18 MINUSGRADER!!! Burr! Sedan blev det normala 5 minusgrader, för att i förra veckan bli plusgrader! SUCK! Sedan blev det kallt igen med en rejäl halka till följd! Så halt så till och med Wilma - vars motto är ALLTID REDO ALLA VÄDER - inte ville vara ute. Vi gick ut sista promenaden en kväll och hann bara över gatan så halkade hon som Bambi på hal is. Hennes ena bakben vek sig och hon gled 1,5 meter. Naturligtvis så befann hon sig i trav, det finns nästan bara två tempon för en levnadsglad schnauzer - trav och galopp. Ja och så schnauzerrycket förstås =). Efter att ha halkat tog hon det lugnade och inom loppet av tre meter hade hon halkat till två gånger till. Och eftersom hon redan hunnit med att kissa så visade hon tydligt att nu fick det räcka, nu ville hon hem. Jag trodde aldrig att jag skulle vara med om den dagen (tja, kanske med en gammal stelbent hund i så fall) att det skulle vara så halt att hunden vänder hem före matten... Här har det varit så halt så inte ens gräsmattorna har varit gåbara, annars brukar det vara räddningen när det är för halt på gångbanorna. Men det blev såpass smält på gräsmattorna att de blev rena isbanorna, hos mina föräldrar bara 10-15 minuters gångväg härifrån är det inte så... Lustigt! Alltså har de senaste tidens promenader bestått av att gå mitt i körbanorna och akta sig för bilarna. Det är bara att inse att jag börjar bli gammal och rädd av mig, för jag funderar allvarligt på att köpa broddar! Och då ett par till min mor också som fått en spricka i svanskota när hon halkade under hundpromenaden innan jul. Hon hade INTE Wilma med sig som tur var, så där slapp jag känna mig skyldig! Nu har vi cirka 9 minusgrader och det har faktiskt kommit en litet lager snö, så idag kunde jag med försiktighet närma mig gångbanorna! Jippie! Lite mer snö önskar jag dock så att Martina kan få komma ut och leka i snön och åka pulka när hon blir frisk!
| ||