6 januari - fredag

 Tillbaka
Ont, det gör ont...
Den man älskar agar man sägs det. Och man får definitivt många smällar som småbarnsförälder. Inte avsiktliga sådana, men de känns ändå... I morse efter att Martina fått välling i sängen så var ju dockan också tvungen att få välling i sängen. Hon hämtade dockan och vällingflaskan och skulle sedan ha hjälp upp i sängen med allt. Och när jag ligger där sårbar, med händerna upptagna med att lyfta Martina, så svingar hon till med dockan för att få upp den. TJONG! Dockans stenhårda huvud kom som en projektil rakt på min överläpp! Så nu har jag något som närmast kan jämföras med silikonläpp på överläppen! Aj! Inte var det vidare skönt, men jag har hört att det gör ont med skönhetsoperationer också.

Inte nog med att jag har ont i läppen, när jag skulle gå upp så hade jag jätteont i hälen, Jag trodde ett tag att jag fått en självspricka, något Johan alltid lider av, men jag aldrig haft. Efter haltande tillbaka i sängen och ropande på mannen som kom för undersökning, så fann vi felet. Ett av Wilmas hårda små strån hade letat sig rakt in i hälen, så när jag gick så tryckte hårstrået in mer och mer. Men det var ju tack och lov lätt åtgärdat och hälen såg lite röd ut men det onda försvann omedelbart! Livet är hårt ibland!

Vi har nyss varit ute på en kort promenad. Wilma fullkomligt exploderade av all snö. Hon såg ut som en rodeohäst som springer sådär skuttigt och bockigt ni vet. Martina har inte ro att sitta länge i pulkan så när vi kom ner till grönområdet så satte jag mig i pulkan med henne. Johan stackars fick dra oss, men Wilma var duktig och hjälpte till. Jag manade på henne och hon ville genast galoppera iväg i snön. På väg tillbaka var det inte lika lätt. Vi provade att Johan tog Wilma i kopplet denna gång, jag tänkte att det kanske var lättare för honom med draghjälpen på så sätt. Men nu hade ju inte Wilma snön som lockade längre, den hade hon ju redan rasat runt i, nej, det som var roligast nu, det var att matte åkte pulka! Hon var tvungen att svansa runt mig och Martina i pulkan och kärleksfullt dela ut pussar till höger och vänster, så husse fick dra oss i pulkan plus Wilma! =)

Martina var i alla fall nöjd med att få komma ut och gunga, hon tycker det är otroligt roligt, så vi höll aldrig på att få gå hem. Wilma sprang som en galning hit och dit. Hon hoppade in till gungorna och när jag ropade tog hon ett jämfotahopp över staketet tillbaka till mig. Busvovven! När jag släppte Wilma på väg mot gungorna och hon gjorde sina rodeohopp, så rusade hon även runt en hel del. Bland annat satte hon fart rakt mot Martina för att väja i sista sekunden. Martina tjöt förtjust av skratt, lite skräckblandad förtjustning kan jag tänka mig. Wilma tycker sådant är jätteroligt. Det är så kul att se dem ha så kul på egen hand!



Wilma älskar den här säsongen!



Gunga kan man verkligen göra året om! Helst hela dagen lång!