29 juni - onsdag

Lakrits-vovve

Han kom i alla fall hem med några burkar med Pingvin Saltpastiller. Jag älskar saltlakrits. Och faktiskt så gör även Wilma det. Det har hon alltid gjort. Det går inte att smyga heller med hennes hörsel. Så fort hon hör att man vänder lite på burken, så står hon där. Helt otroligt att hon gillar dem. Ibland fastnar de även i hennes tänder och hon tuggar och tuggar, till slut måste jag in och gräva loss dem i munnen. Men hon ger inte upp för det, så goda är de. Och det fastnar ju inte så ofta...

Jag vet egenligen inte hur det är med hundar och lakrits, att de ska hållas undan från choklad vet jag ju, men med lakrits har jag ingen aning om hur det är... Nåja, det är ju inga kilon hon äter :) Sen är det ju lite roligt med udda vanor :).

Annars har vi haft lekparksträff idag. Vi blev tre mammor och tre barn. Martina och jag - Ellika och William - Camilla och Miša. Roligast i dag var nog sandlådan, de har verkligen kommit på hur kul det är att gräva med spade.

Martina fortsatte med det hemma i trädgården också, så jag fick äntligen plantera mina sista krukor. Det tråkiga är bara att de inte kan stå så vi ser dem när vi sitter på altanen. Alla blommor ska bara ryckas upp hela tiden. Vi planterar fint och ställer sedan bort dem :(
Nåja, nästa sommar...

Idag när jag planterade röck hon hela tiden upp blommorna när jag ställde dem på plats i krukan, snacka om dubbelarbete, eller snarare artonarbete...

Wilma och jag fortsätter träningen med apportbocken och fjärren. Vi har alltid tränat inne sedan jag köpte henne, men nu är det lättare att gå iväg någonstans, även om vi bara ska träna små pass som inte kräver utrymme. Hemma finns det ingen "plats" om nu inte lilltjejen sover :)

Jag måste skärpa mig och ta lite mer hemmakort eller ta med kameran på vanliga promenader. Oftast tänkte jag på den när jag ska iväg... Men Wilma vill ju också vara med på sidan... Fast när det gäller att fota henne måste jag ta massor med kort för att hitta ett bra att lägga ut, hon ser ju alltid så lidande och besvärad ut.

De flesta kort från Wilmas valp- och unghundstid består av hennes nos. Hon tyckte jag var konstig som satte en stor svart pryl framför ansiktet så hon var tvungen att springa fram och pussas lite. Och nu när jag kommenderar henne att stanna kvar, så ser hon ut som om någon nyper henne eller något liknande. Hur gör ni andra för att få så underbara kort på era hundar undrar jag bara?!

Här är i alla fall några kort från dagens leksession:
På väg till lekparken och Martina måste gå i
moster Thereses tennisskor. Wilma hoppas
på att få följa med, trots att vi nyss kommit
in på promenad. Alltid redo är hennes motto.

Martina och Miša delar på en banan, mamma
Camilla håller ordning på dem.

Ser han inte tuff ut, Miša.