2 maj

 Tillbaka
"Tystnad betyder bus" och "kvällstrött hund"
Att tystnad är farligt det lär man sig snabbt som småbarnsförälder. Det är oftast fara å färde. Som i fredags, när jag pratade med min syster i telefonen, tystnad, nu händer något. Jodå, först hade hon hittat en vit ny fin tröja, men Brummelisa på bröstet, burit runt den och till slut slagit sig ner i ett av de få skåp som vi inte hunnit barnsäkra (de tog slut) och plockade ut kakaoförpackningen. Där stod hon och strödde kakao omkring sig och på den nya, en gång så vita tröjan, vars etikett inte ens var bortklippt. Vad glad man blir...

Eller som i söndags morse, lördagkvällens chokladkaka låg kvar på bordet, vi går upp, hon sitter på pottan, får kläder på sig och vankar iväg från toaletten, jag fortsätter ut till frukostdukningen som Johan påbörjat, hmmm, var tog Martina vägen? Jodå, omvägen via vardagsrummet och hur såg hon ut när Johan hämtade henne?


Det går nästan att räkna chokladrutorna i munnen, en, två, nästan tre.



Kolla in charmtrollet!


Idag ropade jag till Johan, är du på toaletten, hörde nämligen att toalettpappershållaren lät? Nej. Jaha, bara att ge sig iväg, toalettdörren öppen och oj, vad roligt det är att rulla papper. Detta var visserligen ett ganska lugnt bus, men ändå... Och sen ser hon alltid så söt ut, hur ska man låta bli att skratta???


Allt går tydligen att tugga på!



Annars leker hon med hinken vi brukar skölja Wilmas tassar med, nu var den bra att lägga pappersnäsdukarna i, nästa gång passar den som hatt.


Något som verkligen har satt myror i skallen på oss hela kvällen är fjärrkontrollen. Vi trodde ett tag att vi själva råkat gå iväg med den, men efter att ha kollat huset miljoner gånger, till och med på båda toaletterna är det ju bara att inse att Martina har "lånat" den. Den är ju som en magnet för henne. Normalt pillar hon bara med den i vardagsrummet. Vi letade överallt, under soffan, i hennes spis, i hundkorgen i sovrummet. Till slut blev vi tvungna att använda knapparna på tv-panelen, knappt man kommer ihåg hur man gör. Vid tiotiden på kvällen kommer jag på att hon lekt i skåpet i köket med alla burkar och matlådor i, ligger den där? Nej då. Kastrullskåpet då, där var hon ju också? Nej. Men då kommer Johan till slut triumferande med den. Den låg i en papperspåse som vi lägger tidningar i för insamling... Ja, man bävar nästan för att tömma den varje gång, för alltid måste man leta efter något däri, så det gäller att kolla noga när den töms, i fall något ska med hem igen :)

Är det fler som har kvällströtta hundar. De första åren var Wilma alltid med oss tills vi gick till sängs. Men sedan något år tillbaka har hon börjat att smyga iväg för att "lägga sig tidigt". Det började på helger, när vi satt uppe längre, då började hon med att vanka fram och tillbaka och liksom försöka lura med oss till sängen. Efter några gånger fattade vi vad hon höll på med, och visade på sängen att det var OK. Nu för tiden smiter hon tidigare och tidigare de flesta kvällar och passar verkligen på att ta för sig av sängytan som snart är full av man, fru, barn och hund.


Går det att ta upp mer av sängen?



Snacka om att sova gott!


Själv är jag fortfarande sjuk. Det var länge sedan jag var så här dålig. Har dessutom ingen röst kvar. Jag hostar så jag tror att inälvorna ska komma upp och dessutom skrämmer jag slag på lillan. Hon börjar gråta och ska krypa upp i knät på mig varje gång det sätter igång. Precis vad man vill när man är mitt uppe i en hostattack och kanppt hinner få luft:(