9 maj

Betessläpp under Kristi himmelsfärdshelgen

Först fick vi gå på tipspromenad och sedan
bjöd de på kanelbulle och mjölk eller pucko.
Syns det att Martina älskar kanelbullar??

Dörrarna öppnas och korna tar sig försiktigt
ut, de nosar och tittar vad vi är för filurer.

Titta vilka härliga krumsprång! Man blev riktigt
glad över att se dem, för de såg så lyckliga ut!

Man kan ju undra om det var kor eller grisar
som släpptes ut, som de bökade i jorden.

Det blev lite bråkigt, men eftersom de här
korna går lösa i ladugården hela vintern så
har de rangordningen klar, det är bara några
enstaka kor som försöker att klättra lite. I de
fall där korna står i bås hela vintern, så kan
det tydligen gå väldigt vilt till, nästan se lite
läskigt ut för ovana.

Jag vet inte riktigt vem av dem som vann.

På eftermiddagen kom mormor och morfar över, morfar hjälpte oss in med husvagnen till stan. Vi grävde en husvagnsplats i höstas på tomten, så nu var det premiär för husvagnen, den passade riktigt bra. Martina kunde inte få nog av att vara ute. Vi tog med henne in i husvagnen, men hon hade inte tid att titta runt. Hon ska bara gå och gå och gå och gå... Hon hade inte ens tid att följa med in, så mormor vallade ute medan jag gick in och förberedde fikat på altanen. Men hon hade inte tid att fika med oss heller...

Husvagnen på plats, nu gäller det bara att
fixa allt runtomkring.

På fredagen var vi på stan och handlade kläder, mormor, Martina och jag. Naturligtvis hamnade vi på leksaksaffären. Snacka om att Martina valde leksak. Det fanns studsbollar av lite större storlek, som inte går att svälja, mer i tennisbollsstorlek. De hittade hon i bra barnhöjd, hon kastade ut dem ur korgen hela tiden, så jag sprang runt, runt och samlade bollar. Det slutade naturligtvis med att Martina fick en egen boll av mormor. Hon valde den alldeles själv. Orange med svarta prickar. Men när vi gick ur affären var hon bara halvnöjd, hon hade helst velat ha en boll i varje hand!

Martina och hennes oranga boll.

I lördags var det cruising i stan. En massa fina bilar som åkte runt i stan. En del riktigt snygga vrålåk. Synd bara att jag glömde kameran, så ni får inte se några snyggingar. Just som vi skulle ner på stan blev det en riktigt störtskur, regnet öste ner. Tur att vi inte kommit iväg. Det var bara att avvakta. Hade tänkt att Martina kunde sova i vagnen på stan, men då blev det en kort lur hemma istället. Vi tog bilen ner till stan och sedan fick Martina gå. Hon älskar ju det. Vi turades om att bära henne plus att hon fick gå. Men ack vad tugnt det är att gå och bära en klump på 10,5 kg. Pust och stön!

När vi gick där längs Stora Gatan med Martina emellan oss hållande våra händer, så stannade hon plötsligt till och skakade av våra händer. Sedan satte hon sprätt direkt till en trappa som ledde till en affär. TRAPPA!!! Det är hennes favorit just nu. Jag tog hennes händer och sedan gick hon upp för trappan, inte krypa heller, det är för småbarn. Gå ska man göra, väl uppe spanade hon helt kort genom fönstret, det lockade inte lika mycket som trappan. Hon gick ner igen, vände direkt för att gå upp igen, och sedan ner. Sedan såg jag på henne att hon laddade för att vända och ta en tur till, men då fick hon komma upp på min arm, för vi hade ingen lust att hänga vid trappan hela dagen. Och vi ville gärna att hon skulle orka gå lite till och inte slita ut sig på trappan...

Nåja, vi trodde väl att hon skulle vara helt slut efter detta, men hon var pigg. Vi åkte till affären och handlade och hon blev störtglad över att få sitta i kundvagnen. Det är tydligen jätteskoj! Undrar om jag också tyckte det som liten.

Jag som har fått en nytändning vad gäller träningen, nu kommer nästa bakslag. I och för sig ganska väntat. LÖPET! Jag trodde hon skulle löpa tidigare, sist var det i juli. Men när man inte ska avla så gör det inget att det drar iväg mellan varven. Jag är inte helt säker på om hon kommit igång helt. Såg lite fläckar i sängen, men inget annat. Men hur som helst, så har segperioden börjat. Ibland tappar hon hörseln och får bomull i huvudet också. Galoppera vad är det, räcker det inte med att trava... Jaja, jag vet ju att om några veckor är hon som vanligt igen.