1 mars - onsdag
Depeche Mode!!!
I onsdags var jag på en riktig höjdarkonsert i Globen. Depeche Mode var här på sin Playing the Angel-turné. Så himla bra! De spelade riktigt många låtar från den underbar Violater-skivan också. Bland annat min favorit "Home". 
David Gahan - sångaren i Depeche Mode. [Foto: Aftonbladet]
Jag åkte till Stockholm direkt från jobbet och så sov jag hos min bror och fru som också gick på konserten. Min svägerskas bror och sambo var också med på konserten. Vad tiden går fort. I bilen hem från konserten så pratade svägerskans bror hela tiden om låtar som var 16 år gamla och 22 år gamla och jag tänkte hela tiden "vad pratar han om?" Till slut sa jag det, "ja, men den låten är ju från Violater-skivan!". "Ja, från 1990 blev svaret". Och jag visste att den skivan är från 1990, men jag hade inte greppat att det faktiskt är 16 år sedan!!!! Min första DM konsert var det 16 år sedan jag gick på... Herregud vad jag kände mig gammal helt plötsligt!
Underbart! Blev i alla fall omdömet på konserten och nu ser jag fram emot sommarens begivenhet när de kommer på Sverige-besök igen. I juli kommer de till Stockholms Stadion. Då är det en fredag och Johan ska följa med, och så min bror och fru igen!
De öppnade spelningen med 1:a låten från första skivan. Sedan spelade de, i vilken odrning vet jag inte, men i alla fall de första 6 låtarna på nya skivan. Och så en hel massa gamla godingar. Tänk er Globen koka när de spelar "Enjoy the Silence" och "Personal Jesus". Som svägerskan sa, "härligt att de spelar de låtar där vi alla kan rörelserna till"... Låter ju som om vi varit på gymping men det är så med Depeche, det är inte bara klapp i händerna som gäller!
Det som var extra kul denna gång var att Dave Gahan och Martin Gore spelade åtminstone två låtar tillsammans. Alltså inte körade åt varandra utan de sjöng dem tillsammans. En av låtarna var "Godnight Lovers" där de sjöng duett! Och så fick jag se Martin Gore ensam på scen med lite ljus tända, dock inte med den låt han gör allra allra bäst "Somebody" utan "Leave In Silence", men det var också bra! 
Och ja, Martina Gore hade sina änglavingar även denna gång. 
Turligt nog så kunde vi kända oss nöjda och gå därifrån efter att ha fått hoppat
oss varma till "Everything counts" och "Just can’t get enough". De är ju två verkligen publikfriande låtar! Det som var så extra kul denna gång var att de verkligen såg så lyckliga ut. De har ju haft en del tuffa år bakom sig. Och nu senast Martin Gore med en uppslitande skilsmässa. Men de såg så lyckliga ut hela tiden och efteråt så sken de i kapp där på scenen när de tackade publiken. Så himla härligt att se! 
Här kan du läsa mer om konserten:
Nyskapande Depeche Mode frälste fansen
Martin Gore: Vi njuter av varje spelning
I bilen efter konserten började vi prata en del konsertminnen. Ett av minna starkaste konsertminnen är från just en Depeche Mode-konsert. Den allra sista låten på en bejublad konsert var just "Everything counts".
" The grabbing hands grab all they can
All for themselves - after all
The grabbing hands grab all they can
All for themselves - after all
It's a competitive world
Everything counts in large amounts"
Dessa rader om och om igen stod publiken och sjöng i cirka 15 minuter efter att konserten var slut. Inte förrens de började tända upp så slutade publiken. Arrangörerna tyckte nog också det var härligt annars brukar de kunna tända upp mycket tidigare. Det måste i alla fall kännas underbart som artist, kan man få bättre betyg på en konsert än det?
Ett litet underligt minne är också från en Globen-konsert. Ja, jag har varit på många Globenkonserter, men bara på grupper jag verkligen gillar. Det var Pet Shop Boys, jag kommer inte riktigt ihåg vilken turne. Men de hade lite mer show över det hela, med dansare och annan underhållning. Och så mitt under konserten försvinner de ut "jaha lite klädombyte tänker vi". Men då tänds hela Globen upp och speakerrösten säger "nu tar Pet Shop Boys tio minuters paus". "VA?!" "Är vi på teater eller?" Sedan kom det folk med lådor på magen och började gå runt och sälja popcorn! Jag har aldrig varit med om det någon mer gång, varken förr eller senare. Bra var konserten i all fall, men lite lustigt kändes det.
En konsert på Cirkus med Erasure har också etsat sig fast i minnet. Det var under deras Abba-Esque-turné. Vi avslöjade oss själva nämligen som icke-08:or. På Cirkus så är det bänkrader så publiken stod upp men vi hade gått om plats eftersom vi stod i bänkraderna. Vi var ett gäng på 8 stycken som åkt upp och strax efter att konserten börjat så upptäcker en av oss att en kändis smygit sig in och ställt sig i bänkraden bakom oss. Nämligen Christer Sandelin som var ganska i ropet på den tiden. Han som upptäckte det, tittade bakåt, höjde på ögongrynet och viskade i örat på grannen till höger "Christer Sandelin står bakom oss". Varpå grannen vände på huvudet, höjde på ögongrynet och viskade i örat på grannen till höger "Christer Sandelin står bakom oss". Och så pågick viskleken tills person nummer 8 gjort likadant. Det var inte förrens efteråt som det slog oss att vi måste ha sett urdumma ut! Titta bakåt-viska till grannen-som tittar bakåt-som viskar... 
Men som kändis är han väl van antar jag.
Ett sista minne ska jag bjuda på innan ni somnar. Det var min älskade Thomas DiLeva som jag diggat sedan har släppte "Vem ska jag tro på?"-skivan. Visst har jag fått många kommentarer under åren, speciellt under de år som folk absolut inte tyckte om honom och de kastade saker på honom i folkparkerna. Men jag har inte brytt mig i det. Jag har nästan aldrig haft samma musiksmak som klasskompisarna ändå. Ibland sticker jag ut och ibland är jag som alla andra. Hur som helst så är det ju många nuförtiden som gillar honom. Till och med så mycket så att han också kan fylla Globen. Han vet precis hur man ska få publiken i stämning utan förband. När vi kom in och satt oss i stolarna - Ja, nu för tiden är vi gamla och trötta i benen så vi sitter alltid, men jag vet en tid när vi knappt kunde åka på konsert om vi inte hade parkett (ståplats). Men det verkar vara fler gamla och grå, till sommarens DM konsert på stadion finns det bara parkettplatser kvar - så låg där en ballong på varje stol. Folk satte sig ner och såg lite frågande ut. Men när man setat ett tag och väntan börjar bli lång så blåste väl någon upp sin ballong och puffade iväg den. Sedan gjorde allt fler samma sak. Till slut var hela Globen full med ballonger som studsade hit och dit. Folk puffade ballonger och pratade med grannar de aldrig tidigare mött. Normalt på konserter så pratar man bara med dem man känner. När DiLeva sedan kom in var det världens stämning i lokalen. Underbart!
Lite jobbigt var det att på morgonen efter den underbar Depeche-konserten sätta sig i bilen och åka till jobbet. Sedan skulle jag jobba en hel dag innan jag fick komma hem till mina änglar. Wilma hade tydligen legat hela kvällen och väntat på mig vid ytterdörren. Med Martina hade det gått bra, men hon frågade efter mig det första hon gjorde på morgonen. Det är skönt att det gick bra, men även skönt att veta att jag var saknad!
Jag hade rätt tur med vädret. I tisdags var det så dåligt väder att det var 11 olyckor mellan Västerås (där jag jobbar) och Köping (där jag bor) och det är ändå bara cirka 4 mil från kant till kant av kommunerna. När jag skulle från Stockholm började det precis att snöa, men det var lite finsnö så det var inte jobbigt att köra som tur var.