16 november - onsdag

Gungigt på dagis

Martina hann gå sin inskolningsvecka och på första riktiga dagen fick vi veta att det skulle bli flytt. Vi började lite lugnt första veckan med att Johan arbetade halvtid. Första dagen gick rätt så bra. Det var lite rörigt med många "nya" barn – eftersom det var höstlov under inskolningsveckan. Dessutom var fotografen där och personalen började att packa. Annars gick allt bra.

Martinas förkylning har varit ihärdig nu ett tag och hon blev än värre förra veckan så då fick hon stanna hemma några dagar. Så var det då dags igen att gå till dagis i måndags. Vi fortsatte med halvtid eftersom det var ett nytt ställe och hon varit hemma ett tag.

Otur otur. Ny lokal och Mia som har hand om Martina var inte där. I samband med inskolningen brukar de utse en personal som gör det mesta med barnet för att de ska få någon att ty sig till. Det låter väl bra i teorin, men som nu när den personen är borta försvinner den enda tryggheten de har förutom föräldrarna – som nu har lämnat bort en...

Måndagen gick bra vid lämningen. Johan följde med in en stund, beredd att vara med ett tag på det nya stället, men Martina gick bara raka vägen in och började leka. Hon brydde sig inte i Johan, så efter 10 minuter gick han. När han hämtade hade hon nyss vaknat och de bytte blöja på henne. Så när hon såg Johan började hon nästan att gråta, men det gick över. Vi trodde att det berodde på att hon var nyvaken.

Tisdag – Martina gick in några steg, upptäckte att Johan skulle gå och vände sedan och gick fram och höll honom i byxan. Dagen hade sedan gått bra. När Johan sedan hämtade satt personal och barn i soffan och läste saga. "Titta vem som kommer där" sa personalen. När Martina såg att det var pappa började hon storgråta. De andra barnen tyckte synd om Martina och gav henne en nalle. Hon tystnade ett tag men sedan kom gråten igen. 3-4 gånger fick hon gråtattacker. När de sedan kommit hem och hon satt i vagnen på väg ut med Wilma kom nästa och en sista gråtattack.

Det var inte förrän på kvällen som det slog Johan att Mia var borta. Han hade läst det på tavlan, men inte kopplat. Hon var hemma för vård av sjukt barn. Så nu förstod vi varför detta plötsliga bakslag kom. Det är ju lite oturligt att det kom flytt och sjukdomar precis i början. Jag tror att för Martina så spelar lokalbytet inte så stor roll, utan det är mer tryggheten med personalen.

Så istället för att gå upp på 75 % idag, så fortsätter Johan att arbeta 50 % så får vi se, vi tar en dag i taget.

Idag har det då gått bättre igen. Johan ringde till dagis i morse och sa att Martina skulle komma halvtid idag med eftersom hon varit så ledsen. Då passade han på att prata med personalen om vad vi tror är det som påverkat Martina. Vid avlämnandet sedan så togs hon emot av den tjej de märkt att hon tytt sig lite till istället för Mia. Så Martina följde utan problem med henne in för att titta om dockorna sov eller var vakna.

När Johan sedan hämtade henne, så pep hon bara till när hon såg Johan och sprang emot honom, sådär nästan börja gråta men ändå inte. I morgon ska mormor hämta henne, vi får väl se vad hon säger då.

Vi tror också att hon nu kommit på att hon verkligen blir lämnad. För de flesta barn tar de några dagar innan de upptäcker det. Men det i samband med att Mia inte varit där har nog blivit lite mycket. Men det fixar sig nog så småningom. Men självklart vill man ju som förälder att ens barn ska känna sig trygg och glad på dagis.