22 oktober - lördag

 Tillbaka
Lego, genrep och vernissage
Martina är helt frälst i lego sedan igår. På kvällen lärde hon sig att bygga långa staplar av legot. Mamman får dåligt samvete att legot inte kommit upp tidigare :o men hon har ju inte varit utan leksaker direkt. Det första hon sa när hon slog upp ögonen på lördagsmorgonen var "lego", sedan skulle hon upp och kom tillbaka med ett gäng legobitar. Hon satt och byggde långa torn i sängen i säkert en halvtimma. Bygga upp och så hjälptes vi åt att ta isär. Bygga upp, ta isär osv. Kul att det blev så poppis! Funderar på att variera leksakerna lite. Tar jag bort dem ett tag, så blir de roligare när de kommer fram igen. Inte för att hon tröttnat på dem, utan snarare att hon blir så himla glad när något nytt kommer fram.

Lördag morgon började annars med hällregn. Jag passade på att klä mig i regnkläder och ta ett rejält träningspass/genrep med Wilma i hällregnet i samband med morgonpromenaden innan frukost. (Oj, vilken lång mening). Genrepet gick bra rakt igenom. Jag hade ingen apportbock med mig och naturligtvis inget hinder, men resten gick strålande. Wilma bryr sig heller inget i att det regnar vilket bådar gott eftersom man aldrig vet hur vädret är framöver. Jag kände mig i alla fall nöjd med träningen, och skyndade hem till torra kläder och frukost.

Vid lunch var det dags att gå på vernissage. Johans faster har utställning av sina tavlor med motiv från Köping och Öland. Hon målar både i olja och i akvarell. Halva Johans släkt var där, men tog vi kort på själva huvudpersonen?? Nejdå..., det missade vi såklart. :(
Några favoriter hittade jag där. Speciellt ett Köpingsmotiv och en av blomstermålningarna.


Martina på sin första vernissage.


Här sitter Johan och studerar tavlorna.

På eftermiddagen satte jag upp Wilma på trimbordet. Även om det "bara" är lydnad, så kan hon väl åtminstone se ut som en schnauzer! Så fram med trimväskan och klippa och trimma och köra med maskin. Lite schnauzrig är hon allt! :)


Hjälpsamma Martina är med överallt. Men
det vore ganska praktiskt om hon lärde sig
trimma i tidig ålder... :)

Vid 17-tiden så ville jag åka till bruks och träna lite. Jag hade ju redan gjort mitt genrep, men jag ville träna apportering och hopp-sitt-hopp, till det senare behövdes klubbens hinder. För att Martina skulle få komma ut på lite äventyr så klädde vi henne i regnkläder och packade in hela familjen inklusive bollen i bilen.

Det är otroligt vad fort det blir mörkt nu för tiden. När vi kom ut var det på gränsen att jag överhuvudtaget behövde tända upp planen, och bara en liten stund senare var det mörkt överallt utom under belysningen! Jag började med apportering och skyndade sedan till hindret innan det blev alltför mörkt. Jag försökte också ta några kort, helt hopplöst, kolla in dem...


Vad är det där för läskigt monster som
kommer farande?


Nej, men det var ju bara en våt schnauzer.

I början lekte Johan och Martina med bollen, men rätt så snart tröttnade hon. Speciellt som jag kom närmare dem när jag gick till hindret. Det såg ju mycket roligare ut. Sedan följde hon oss hela tiden. Det är klart när pappa blir stående som en tråkmåns och jag och Wilma har roligt tillsammans, var vill hon vara?! Så gott om störningsträning blev det och Wilma klarade det galant! Jag ville inte träna för mycket utan kände mig nöjd och vi packade in oss i bilen igen och åkte hem till värmen!


Martina spankulerar omkring i mörkret med
bollen. Lite spännande är det. Fördelen med
att ta kort i mörkret är att man kan
kontrollera hur bra reflexerna syns.
Godkänt på regnbyxebenet! :)