9 oktober - söndag

 Tillbaka
Simma själv... och tårta hos mormor
I söndags var det babysim igen. Martina var lite snorig så hon verkar vilja undvika alltför mycket dykningar. Hon ÄLSKAR dock att ha armringar på sig och simma själv. Hon är jätteduktig om man släpper henne långsamt för att undvika alltför mycket vågskvalp och ställer sig framför då plaskar hon med armar och ben för att komma framåt. Snart så simmar hon :)

Hon ville själv upp och åka rutschkanan. Den står uppe på golvet mot vattnet så det blir vattenrutschkana av den. Med armringarna på studsade hon upp på direkten :)

Det finns ett värmeskåp att lägga handdukarna i för att de små inte ska frysa när de kommer upp. Martina och jag myser i vattnet medan pappa hämtar den. Men när hon fick se baddrocken där vi stod i trappan så backade hon ner i vattnet igen. För att se vad hon gjorde följde jag henne, och minsann skulle hon inte ut och simma vidare. Hon ville inte gå upp. Vår lilla badbrud! Det är bra – en liten fisk precis som mamma!


Martina i simringarna!


På förmiddagen var det gitarrspelning på schemat. Gitarren är en stor favorit just nu. Hon sprang in till gästsängen där gitarren låg, sedan satte hon och spelade långa haranger. Det är noga att dockan hänger med också. Rätt som det är så slutar hon att spela och tar upp dockan och spelar noga med dockans hand.


Martina ska spela gitarr som stor, precis
som mamma och pappa.


Så här kom Martina och visade upp sig för
oss...

Efter babysimmet så åkte vi hem till mormor och morfar för att fira mormor. Mormor fyller egentligen i morgon, men vi firade idag så att det inte skulle bli så sent för Martina. Allt för henne…. Först fick Martina äta sin mat. Så egentligen var ju hon mätt när vi började att duka fram fika. Men säg vilket barn som blivit stoppad av det...? Direkt när hon fick se kakorna så började hon "kaka" "kaka"... Jag satte upp henne i sin stol igen och sa att hon fick vänta på kaffet. När vi väl slagit oss ner så log hon stort när jag tog fram kakfatet. Jag tog en bit av en wienerlängd och tyckte det kunde passa henne. Det hördes direkt att det inte riktigt föll henne i smaken. "Eeeeeehhhhh" – lät hon. "Jaha", sa jag förvånat, "var det inte bra?" Jag tog den själv och höll fram fatet för att se vad hon ville ha. Armen åkte fram långt långt och längst bort på fatet fann hon det hon spanat in – en chokladbiskvi!!! "MMMMMmmmmmmmmmmmmm" lät hon hela tiden hon åt den samtidigt som hon såg överlycklig ut! Smaskens! När den var uppäten så viftade hon uppmanande med armen och ville ha mera. Jag visste att hon aldrig skulle orka en till, men ni vet mor- och farfäräldrars previlegium – skämma bort barnen, så givetvis tyckte mormor att Martina skulle ha en till, hon kunde ju alltid äta upp resten. Jaja, det är ju mormor vi firar... Men som jag sagt så smakade hon mest bara på den. Men god var den!

Ingen födelsedag utan tårta och så även nu, "mmmmmmmmmmmmmmmmm" tyckte Martina igen och smaskade gott bland princesstårtans innehåll. Vilken superduper dag! Och sen är det inte sämre när man får gå in och leka i ett helt rum fullt med leksaker som finns kvar sedan mamma var dagmamma. Snacka om himmelrike för små barn!!! Efter en händelserik dag så åkte vi hem och stoppade Martina rakt ner i sängen. GOD NATT!


Chokladbiskvi smakar topen!


Eftersom docksängen numera står hemma
hos oss, så fick vi improvisera, men Martina
tyckte det var jättekul att bädda för dockan
i korgen. Filten är från när jag var liten,
så den fick följa med oss hem.