Vi var tre ekipage i lydnadsklass 2. Wilma och två svarta dvärgschnauzrar.

För att börja med en sammanfattning så nådde vi inte riktigt ända fram. Vi hade inte marginalerna på vår sida. Men det skiljde bara 9,5 poäng på oss och på ekipaget som vann hela KM, så med lite mer flyt så hade vi faktiskt kunnat ta hem allt fast vi inte är klara. Detta gjorde också att jag blev lite besviken, varför var det till exempel tvunget att komma folk och promenera på vägen mitt när jag kommenderade hopp, annars hade vi haft 1,5*2=3 poäng till där, och hade hon inte kliat sig på platsliggande på hade vi haft 1*4=4 poäng till där, och mitt klantande på inkallningen gjorde att vi tappade minst 1*3=3 poäng. Så visst grämde jag mig för det. SÅÅÅ typiskt!!! Men jag är också väldigt nöjd med vissa delar! Fjärrdirigeringen som vi haft sådana problem med dk - en 10 poängare!!! Yippie! Superskönt! Och att vi fick ett pris av domaren! För att hon tyckte att vi var ett sådant fint par på planen, så balanserade och samspelta, och att det verkligen syntes att hon hade roligt! Det gjorde mig så himla glad! Om det inte varit för apporteringen så hade vi fått 10 på helhetsinstrycket. Nu blev det "bara" 9,5!!! :)

Platsliggande - Wilmas säkra kort. Och vad gööör hon. Börjar att klia sig i huvudet. Jag tog i henne lite lätt, vilket jag ångrar att jag inte gjorde mera. För när tävlingsledaren sa "lägg ner hundarna" gjorde hon det igen. Jag tog tag i henne, hon slutade och jag kommenderade. Så gick vi över en bäck och gömde oss bakom några buskar. Suck! Tänk om hon sätter sig och kliar sig igen... Lite nervöst med tanke på kliningen. Men tack och lov så låg hon när vi kom tillbaka. Jag frågade sedan domaren efter tävlingen om hur jag skulle ha gjort, hon har ju aldrig gjort så, så jag tänkte inte vad som var bäst poängmässigt utan reagerade bara. Men hon tyckte det var helt rätt, med tanke på framtida tävlingar. Betyg: 9

Fritt följ vid sidan - tyckte det gick relativt bra. Roligt att få höra av domaren att vi hade fin kontakt. Blev förvånad över ordet "står", men kollade sedan videoinspelningen. Första halten så halvsatt hon, gjorde en sittrörelse, men förblev "stående". Helt nytt beteende. Annars är jag nog nöjd. De sneda sittandena går relativt bra på träning, men jag tror hon blir lite ivrig under tävling när det inte blir belöningar eller beröm, då ökar de sneda settandena. Men det är bara att nöta vidare på dem. Betyg: 8

Platsläggande - hon lägger sig på en gång på kommandot, men inte tillräckligt snabbt. Måste träna mer på de snabba läggandena. Betyg: 7

Inkallande med ställande - under inkallningen så blev det stök bland publiken, alla har sina hundar med sig och några höll inte sams... Wilma kollade dit precis när jag gjorde mitt handtecken... Och jag mitt nöt som aldrig gör det två gånger på träning, missar hon så går vi tillbaka och gör om det, kom inte på att jag kunde göra det igen. Tänkte bara, jaha, nu missade hon det blir en nolla. Sedan slog det mig, dk! Och då stannade hon genast men det var bara några få meter kvar till mig då... Betyg: 6

Stående - här finns det inte så mycket att säga, hon stannar bra, hann gå två steg. Det går väl kanske att finlira. Betyg: 8

Apportering - jag har lagt ner så mycket tid på att få bort tugget på apportbocken att jag glömt en annan viktig aspekt! Träna med andra apportbockar än vår egen!!! Jag vet att jag tänkt på det förut, men den senaste månaden hade det helt fallit ur mitt minne. Hon sprang i alla fall ut i ett bra tempo, stannade och luktade på apporten, tog upp den, gjorde ett omtag medans hon tog sig in, stannade, jag tror att hon gick en bit sedan, och så slutade hon med att släppa den framför mina fötter. Jag kommenderade igen, för hon SKULLE ta in den, oavsett om vi missat träning eller ej, hon tog den igen, gick in och höll den tills jag blev kommenderad att ta den. Men detta vet jag ju hur jag ska träna in, redan dagen efter lånade jag fyra apportbockar av instruktören på lägret och tränade med. Synd bara att jag inte tänkte på det innan tävlingen :( . Betyg: 5

Fjärrdirigering - TJOHO!!! All min träning har gett resultat! Jag har ju lagt ner mycket tid på bara första bytet från ligg till sitt och allt fungerade utmärkt. Hon höll sig hela tiden på samma plats och bytte fint. Domaren tyckte att det såg mycket "balanserat och fint" ut!!! Betyg: 10

Fritt hopp över hinder - fick först säga till om ytterligare en bräda, den var inställd efter dvärgen. Annars har vi nog hunnit innan ett par kom promenerande på vägen utanför planen. Precis när jag kommenderade fick Wilma syn på dem och tappade hörseln. Jag halvsåg det, undrar om det hade vart OK om jag sagt "Wilma, hopp", det kan kanske ha hjälpt henne. Nu fick jag ju i och för sig ändå dk eftersom jag var tvungen att kommendera igen. Men i övrigt ett perfekt moment. Betyg: 8,5

Helhetsintryck - så stolt och glad jag blev över domarens ord. Hon sa det redan på plan, hon ville först ge mig 10, men var tvungen att dra bort 0,5 pga apporteringen. Men hon sa att vi såg så samspelta ut, och var ett fint ekipage, allt såg så blanaserat ut och det syntes att Wilma gillade detta! Det värmde verkligen! Och sedan upprepade hon detta vid prisutdelningen när hon gav pris till KM-vinnare och till mig då! :) Betyg: 9,5

Så nu är det bara att träna vidare och försöka hinna med några tävlingar i år. Har några saker att sätta, men inte så mycket kvar. Hon kändes pigg och glad och hon älskar ju att träna! Jag vet ju vilka moment vi måste träna på, men innan tävlingen var det fyra, nu är det nere i två som måste få extrafokus!

För mig har detta känts självklart. När jag tävlar så är jag i nuet, ser inte ens poängen, det enda man vet om är 10:or eftersom man hör publiken applådera då.

Men efter denna tävling på KM så förstår jag lite bättre hur folk som blir nervösa känner sig. Jag kände att vi inte hade kontroll på alla moment, och att det kunde gå åt skogen i några av dem. Detta gjorde mig nervös, jag kände av det lite redan när vi kom till lägret och tiden fram till KM. Tävlingen låg framför oss, så jag hade en väldig fokus på det. Försökte tänka positivt och bara ha bra, positiva träningar. Själva tävlingsdagen var jag nervös hela tiden, eller jag kände det i kroppen. Inte så mycket i knoppen, där fortsatte jag med mina positiva tankar. När jag väl klev upp på tävlingsplan, så var nervositeten borta, då är jag i nuet, då kan vi bara göra så bra vi kan ifrån oss.

Usch, så vill jag aldrig ha det igen. Men det är ändå intressant att ha upplevt det. Visst blir jag lite nervös annars också. Men det är nog bara bra. Det hjälper till så att man får fokus på rätta saker. Men det känns skönt att veta att bara jag tränar så att jag får grundtrygghet i att vi KAN momenten, så slipper jag nervositeten. Sedan kan det i alla fall gå åt pipan under tävlingen av olika anledningar. Men om jag vet att vi kan, då har jag ett bättre självförtroende och visshet med mig ut på plan så kan jag fokusera bättre på vad vi ska göra, istället för att kontra nervositeten. Och faktum att vi faktiskt kan momenten gör ju oftast att det går bra.

I boken skriver Niina ingenting om detta, hon förutsätter nog att alla är förberedda innan de ger sig ut och tävlar. Jag vet också att en del är nervösa oavsett hur mycket de tränat, men för mig fungerar det så här och det känns skönt att veta inför framtiden.