Tisdag morgon klockan 9.00 så hade vi samling utanför receptionen. Sedan satte vi igång med tävlingslydnadsguppen. Första dagen ägnade vi åt stadgeövningar. Dvs sitt-stanna kvar, ligg-stanna kvar och stå-stanna kvar. Detta har ju Wilma och jag tränat också på klickerkursen som vi gick i våras, så jag kunde kolla att det var befäst. Stefan tycker också att man ska kunna dra lite lätt i kopplet så det provade jag och Wilma satt, stod och låg behårt, rörde sig inte en millimeter. Det var skönt tycker jag för vi har aldrig provat det förut.

Tisdag eftermiddag valde jag trimning. Jag tänker alltid att jag ska gå på trimningen innan jag åker till lägret, men väl där så lockar ju skogen så mycket mera :) . I år var hade jag inget val, eftersom jag inte hann fixa Wilma hemma som planerat så fick första eftermiddagen ägnas åt trimning!

Tisdag kväll så var det dags för grillning. Wilma fick tyvärr stanna i husvagnen. Vi kände att vi hade händerna fulla, Johan med att grilla och jag med att jaga Martina. Jeanette är en tjej jag träffat tidigare år på lägret. Förra året var lägret inställt så det är alltså två år sedan vi träffades sist, så var det roligt att konstatera att hon hade en son i Martinas ålder. Viktor var tre månader yngre än Martina, och de lekte och hade kul många gånger under veckan. Så här första grillkvällen var nog Jeanette glad att vi var där, för hennes mat var klar tidigare så jag lekte med båda barnen så fick hon äta halva måltiden i lugn och ro i alla fall… Första frågeleken delades ut, vi skulle lista ut vad det var för städer som efterfrågades. Vi hann aldrig göra klart den det var alldeles för mycket spring och bus :) .

Onsdag morgon var det åter samling kl. 9.00. På kvällen skulle KM avgöras, så det blev en lugn dag för oss. Vi var med lite på tävlingslydnaden och lyssnade, sedan pep vi iväg lite tidigare för att träna lite själva, Johan och Martina följde med och Johan kommenderade. Träningen gick inte något vidare direkt. Det mesta gick halvdant, men det var ganska varmt så jag hoppades att det var det och att vädret skulle vara betydligt svalare på kvällen. Jag levde på hoppet eftersom jag visste med oss att vi haft knappt om tid... Eftermiddagen gjorde vi inget speciellt vilade upp oss inför tävlingen.

För några år sedan låg KM som sista dag på lägerveckan. När hundarna var helt slutkörda efter en jobbig, ny miljö och träning hela dagarna dels på lydnadsplanen och dels i skogen. Jag skrev till SSPK om detta och lägret flyttades till tidigare i veckan.

Nu känns inte det heller riktigt bra, så jag tog en disskussion med lägerkommittén så får vi se hur det blir nästa år. Lägret känns så kort för oss som tävlar. Först vill man inte vara med fullt ut, för att kunna spara lite på hunden, sedan blir tävlingsdagen en enda lång vilodag, då man strövar runt och inte har något att göra. Sedan efter tävlingen så ska man plötsligt hinna allt på två dagar, då först börjar lägret för mig!

I år dessutom när jag kände mig så osäker på momenten så var jag mest fokuserad på tävlingen de första dagarna. Jag visste ju att vi satt lite löst.

Om själva KM kan ni läsa här. Så här någon vecka senare så kan jag ju konstatera att det gick ju inte alls så illa som det kunde ha gått. En 10:a på fjärren, och 8,5 på hoppet, som var två av fyra nya moment. Hälften gick ju bra istället för alla fyra dåligt? Men det är klart att något borde ha fastnat. Och med tanke på hur sent vi började träna så är jag nöjd med resultaten. 157,5 poäng 2,5 poäng från ett 1:a pris och vi är inte ens klara. Vi hade kunnat ta ett 1:a pris utan att vara riktigt färdiga… Så nu är det bara att sätta de där sista, så ska vi ge oss ut och tävla.

Efter KM och kvällssamling så delades nästa frågelek ut, denna gången skulle man omvandla orden till förnamn.

På torsdag fortsatte vi då tävlingslydnaden och nu skulle vi gå igenom apporteringen, det var så dags det ;) . Men Wilma tog gladeligt Stefans alla fyra träapporter, det verkar som att när hon väl tog apporten på tävling, så hade hon fattat att det kunde var så. Samtidgt så gjorde jag ju inte en regelrätt apportering på en gång på torsdagen, utan vi backade till grundövningarna. Det är ju också vad jag gjort tidigare och nu också fortsätter att göra vid varje träningspass för att påminna om att man inte ska tugga!

Vi provade också metallapporten för första gången, och Wilma tog den på första försöket. Vad gör man inte för en klick och en godis? Hon var väl inte överförtjust i den som med vanliga apporten, men jag är nöjd ändå.

På eftermiddagen stod blodspår, handling och trimning på schemat. Blodspår gör vi inte. Jag som hade missat både spår och sök kände att jag kan ju inte vara på läger utan att ha varit i skogen och att släpa spårutrustningen till lägret och inte använda den??? Vad är det för sätt, speciellt som Wilma älskar det! Så jag lurade med Stefan ut i spårskogen. Jag la ett rakt spår på ca 175 meter med apport till hans Peo, som är 18 månader, och han la ett appellspår till mig. Det gick mycket bra för båda hundarna. Skönt att se Wilma i spåret. Vi gick snett över spåret så hon fick hitta spåret själv och sedan så gick det som en dans. Snurriga matte trodde ett tag att hon missat slutapporten eftersom jag inte är van med snitslar i vinklarna. ”Följ du din hund” sa Stefan. Och visst Wilma hade ju rätt hela tiden! Knäppmatte!

På torsdags kvällen så var det middag i restaurangen. Vi åt potatisgratäng, kött och svamp- och grönpepparsås med haricot verts och sallad. Till efterrätt fick vi jordgubbar, glass och grädde. Det smakade MUMS! Sedan var det prisutdelning för senast frågeleken, då visade det sig att vi och två grupper till hade samma antal rätt. Vi skulle då gissa hur många godisbiter det var i en burk. Som om inte det var nog så gissade vi och en grupp till på samma antal! Jag tyckte nog att Svenne, som hade hand om frågelekarna, såg lite konstig ut när jag lämnade in lappen med vår siffra... Så vi fick gissa ytterligare en gång till, vi höjde oss med ett och de höjde sig med tre och kom således närmast. Så de fick äran att vinna, men vi fick alla samma pris, en vattenflaska från Nutro.

Vid halvelva-tiden var Martina supertrött och inte undra på som hon hade sprungit omkring och dessutom passat på att lära den yngre Viktor hur man busade! Så vi gick hem och jag la familjen, Martina somnade genast. Och sedan gick jag till raststugan där några samlats för lite schnauzerprat.

Fredagen var en lugn dag för oss. Tipspromenad, barn med hund och lägrets vackraste hund. Då kunde Wilma och jag sitta och mysa och tassa omkring. Tipspromenden avslutades med att man skulle placera ut "kroppsdelar" på en bild av en hund. Jag skulle ha gått med Marie-Louise och Berndt men eftersom de sov över så gick jag själv. Och jag missade sista kontrollen, där stod det tio "kroppsdelar" som skulle märkas ut. Men jag spatserade rakt förbi, satte mig vid bänkarna och fyllde i alla!!! När jag var klar och lyfte huvudet undrade jag vad alla gjorde vid flaggstången och gick dit. Och minsann... men då försökte jag kolla att allt var med i alla fall, i sista sekunden, eftersom de började ropa på lapparna. Trots det missade jag en och det var det som gjorde att jag kom på andra plats. Men efteråt så kollade jag mina övriga svar och jag hade alla rätt! Tänka sig att någonting har fastnat i alla fall :) .

Efter lunch hade Stefan och Higgins uppvisning med alla sina konster. Sedan var det dags att åka hem. Lägret var redan slut för den här gången. Fick lite sista minuten–tips av Stefan inför vittringsapporteringen. Så nu ska jag hem och sätta tvåan, ut och tävla och sedan börja med trean! Ser fram emot allt detta!