| En lagom start på dagen med samling 11.30 bara 6 mil hemifrån. Efter packning och frukost packade vi in oss i bilen och stannade till en bit ifrån vårt hus för att värma upp lite. HJÄLP! Det är väl i och för sig nu det ska gå dåligt intalade jag mig själv. Inkallning med ställande – katastrof – hon ställde sig själv hela tiden. Det hade väl gått an om det var någorlunda på rätt ställe, men detta var alldeles för tidigt. Ojoj! Väl framme på plats så drog vi startnummer 8 av 10 (2 kom inte). Då hann jag varva ner Wilma, gå en promenad, värma upp och kolla in några ekipage för att se hur de gick på fria följet. Sedan var det skönt att det inte var så många efter oss, då får man snart reda på resultatet. Efter platsliggningen tittade jag på någon hund för att se fria följet. De gick inte som jag är van att de flesta kommenterar på tävling. De körde på "andra längden" på något sätt. Tur att jag såg det för vid ett tillfälle hörde jag inte om hon sa halt eller marsch, men jag chansade på halt eftersom jag tyckt mig se att de andra gjorde det just där. För min egen skull var jag tvungen att lägga ner lite tid på inkallningen. Jag gick en promenad längs vägen vi kommit på. Där hittade jag tågräls i skogskanten, bredvid den fanns en smal remsa med gräs som vi utnyttjade bäst vi kunde. Jag körde 5-6 raka inkallningar med fart och mycket beröm. Hon tvekade och nästan stannade varje gång och jag fick peppa henne så hon satte fart. Men det kunde jag ju inte göra på tävling. Oboj! Hjärtat i halsgropen. Sedan körde jag några hålla-övningar med apporten. Det kändes också osäkert – hon var så glad, vilket har en tendens att öka tuggandet. Jag bråkade med mig själv om jag skulle låta bli ett ställande under inkallningen för att inte tappa farten om något från övningarna nu fastnat. Å andra sidan, när jag bara kört raka några dagar, så finns det alltid en risk att hon inte stannar förrän efter ett dk. Men mitt oroliga inre vann, för min egen ros skull var jag bara tvungen att testa. Vi körde en inkallning där hon fick stanna, som en påminnelse om vad som komma skall och sedan gick vi. Jag gick först med henne lös, men då fick hon schnauzerryck på åkern, överlycklig och säkert all lagrad energi från bilen och så blev det den där lilla träningen... Jag ville inte ha en trött hund, så vi tog en kopplad promenad tillbaka. Bredvid appellplanen på Frövi BK finns en plåtlänga. Denna orsakar ett kraftigt eko. Något som fick hela publiken att skratta när en fawnfärgad briard tävlade. Matten hade lämnat hunden för inkallning med ställande. När matten ropade "hit" så ekade det så att det lät som om någon stod bakom hunden i skogen. Det krävdes dk för att få hunden att stanna, om detta berodde på ekot eller inte vet jag inte, men ni skulle ha sett hundens minspel... Den tvärstannade på andra "stå", stog kvar med alla fyra tassarna i backen och vände huvudet 150 grader bakåt och tittade in i skogen, precis som om den tänkte "vem 17 står där i skogen och gapar?". Det såg för festligt ut! =)
|
|
Platsliggande - som vanligt inga problem. Vi var 10 ekipage och vi la i 2 grupper. Hur det gick i första gruppen vet jag inte, då jag rastade Wilma, men i vår grupp satte sig en hund, medan de andra låg. Betyg: 10 Fritt följ vid sidan - tja, inte den bästa vi gjort Hon kändes lite ofokuserad. Höll på att få ett tapp i en högersväng, så jag klämde till med ett fot till. "Extra kommando" blev kommentaren. Betyg: 7,5 Platsläggande - inga kommentarer, det är ju ett av momenten man inte ser något av själv. Mera kan ana något vid sidan. Men vi fick ju ett bra betyg. Betyg: 9 Inkallande med ställande - trots träning på snäva ingångar flöt hon ut och väntade på bollen. Hon höll kort galopp(för att blanda in hästtermer i det hela =) ) fram till ställandet som var snyggt , men sista inkallningen kom hon som en furie! Så kommentaren "ojämnt tempo" kom knappast som någon överraskning =). Men jag var mest glad att hon inte stannade av sig själv! Betyg: 8,5 Stående - dk står det i protokollet. Jag måste ha gjort någon rörelse för att se att hon stannade. Men det var absolut inte meningen. Alltför mycket tränande på egen hand på sistone... Betyg: 9 Apportering - vad irriterad jag blev på mig själv. Tur att vi fick ett 1:a pris annars har jag grämt mig i åratal för detta. Tävlingsledaren kom med approtbocken som var en liten apport, där det inte var så stor skillnad mellan mittdel och sidodel. Jag funderade en kort stund om jag skulle be om en större men jag minns att jag tänkte "äh, det går nog bra". PUCKO! Kastade ut den och Wilma satte fart. Hon tog tag i den I SIDODELEN! och kom springande in. Halvvägs var hon bara tvungen att bolla med den för att få den rätt i munnen. Detta lockade till mer tugg och lite skuttande så hon kom in helt fel och blev sittande väldigt snett. Det enda jag tänkte var "j..la sk.., varför bad jag inte om en större apport?" Betyg: 7 Fjärrdirigering - hon låg och nosade när jag lämnade henne. Det måste ha varit goda dofter på plan för det var många som passade på att dofta under dagen. Första sitt var hon inte med på riktigt. Hon nosade och när jag kommenderade tittade hon på mig "sa du något matte?" Alltså var jag tvungen att dra i med ett sitt till och hon studsade upp med ett litet skutt så att hon förflyttades en liten liten bit. När jag sedan kommenderade ligg så var hon medveten om att hon gjort inte helt rätt och la sig tveksamt sakta ned. Jag trodde ett tag att nu blir resten skit, men hon utförde de två sista kommandona som vanligt. Betyg: 7,5 Fritt hopp över hinder - vår enda 10:a (förutom platsliggningen förstås). Faktiskt väldigt snyggt. Hoppet gick inte så bra på sista träningen så jag har gjort punktinsatser in i det sista. Så nu var det väldigt kul och skönt att se att det satt snyggt sammansatt. =) Betyg: 10 Helhetsintryck - inte mycket att orda om. Betyg: 8,5
|
| Moment | Koeff | Betyg | Poäng | Domarens kommentar | Min kommentar | |
| 1 | Platsliggande | 4 | 10 | 40 | - | Ligger tryggt och bra. |
| 2 | Fritt följ vid sidan | 3 | 7,5 | 22,5 | ssn, extra kommando, slår ut. | En nackdel med vintertävlingar och mellanstor hund, tjock jacka gör att hon flyter ut lite för att kunna hålla kontakten. Speciellt påverkar det sättandena negtivt. |
| 3 | Platsläggande | 1 | 9 | 9 | Något sakta. | Svårt att säga något, ser inte vad hon gör =) |
| 4 | Inkallande med ställande | 3 | 8,5 | 25,5 | Ojämnt tempo. | Överlycklig att hon väntade in mitt handtecken vid ställandet. |
| 5 | Stående | 2 | 9 | 18 | Dk. | Oj, jag måste ha gjort någon rörelse som domaren tog som dk :~ |
| 6 | Apportering | 2 | 7 | 14 | Tugg. | Liten apportbock höll på att ställa till det för oss. |
| 7 | Fjärrdirigering | 2 | 7,5 | 15 | Extra kommando sättande, tempo ligg, någon förflyttning. | Goda dofter i backen gjorde Wilma okoncentrerad vid första kommandot, men sedan lyssnade hon bra. Alla kommentarer har att göra med de två första skiftena. |
| 8 | Fritt hopp över hinder | 2 | 10 | 20 | - | Härligt att avsluta med en 10:a, det enda betyget jag såg under tävlingen. |
| 9 | Helhetsintryck | 1 | 8,5 | 8,5 | - | - |
|
Jag tycker det är intressant att fundera över nervositet och tävlingsnerver. Ända sedan jag läste "Att lyckas på tävling" av Niina Svartberg så har jag försökt att analysera mig själv. Den här gången blev jag lite nervös när Wilma ställde sig själv på inkallningen under uppvärmningen. Samtidigt säger jag till mig själv att "det går som det går". Jag funderar "finns det något jag kan göra"? Annars får man intala sig själv "det går inte att göra något åt det nu". Nu hoppades jag att jag skulle ha en chans till att värma upp någonstans på planen. Sista chansen. Och det fick jag. Naturligtvis är jag lite spänd innan tävling, men inte särskilt nervös. Nu kan man inte göra annat än att köra på. Efter tävlingen däremot, under väntan på resultatet då blir det lite pirrigt. Denna gång speciellt för att jag klantade mig vid apporteringen. Man hinner gräma sig lite fast man inte vet resultatet. Men jag försökte att avvakta resultatet innan jag bannade mig själv alltför mycket. Men snacka om att jag lärt mig en läxa! Det som gör mig allra mest nervös på en tävling är när alla sitter samlade redo att höra resultaten läsas upp. Usch, vad nervöst det var idag. Jag ville så gärna ha ett 1:a pris. För varje placering som läses upp tänker jag "inte jag, inte jag" och så när de säger någon annans namn "puh". Men så är de i gång igen. När gränsen för ett 1:a pris passeras undslipper en lättnadens suck. "Jaa! i alla fall ett 1:a pris!" Men tävlingsmänniska som man är vill man ju så högt som möjligt på prispallen, så det är bara att hålla andan ett tag till. Nu har det ju de två senaste tävlingarna hållit ända fram. LYCKAN ÄR GJORD! Min underbara Wilma!
|