Träning | ||
|
24 november - torsdag - Genrep Genrep har vi haft idag också. Det gick hyfsat. Det blåste isiga vindar och började sedan regna så smått. Perfekt genrepsväder. Allt ska inte gå perfekt och man får sista säkerheten ifall vädret blir dåligt =) . Det gick lite knackigt i början, men kändes bra när vi åkte därifrån. Vi tränade korta och långa ingångar och de sista inkallningarna såg supersnygga ut. Rena 10:or. Hindret strulade lite, men vi fixade till det också. Fria följet gick också superbra. Snygg kontakt hela tiden, tappade inte en enda gång, och en makalöst språng march - hade det varit tävling idag så hade det varit en 10:a. Men jag räknar knappast med det betyget på tävling. Men det känns skönt att ha i ryggen. Apporteringen gick också bra. Hon kändes mer balanserad idag. Fick raca av sig först bara så gick det bra sedan. Körde mycket inkallningar i början, för att trycka ut den värsta energin. Nu är det inte mycket att göra annat än att vänta in söndagen...
Träningskväll på klubben. Det var jag och Birgit där. Vi som ska tävla i helgen... Men Birgit ska tävla på hemmaplan på lördag, när jag är i Löfbergs Lila Arena och sjunger... "Så kom igen, kom igen, kom igen vårt lila-gula lag..." Wilma var glödhet. Sist vi tränade var hon också het. Det verkar som om jag måste öka träningen inför tävling för att ha henne på en balanserad nivå just nu. De flesta jag känner "vilar" inför tävling, med bara några få träningar, medan vi behöver träna mer...!? Det är väl bra med en taggad hund tycker ni kanske. Åh ja, och det är jag tacksam för, men hon är så på att hon går med "långa benet före" dvs har en tendens att gå något långt fram på fria följet och de sneda sättandena ökar. Nu "glömde" jag i och för sig att värma upp med ingångar/positioner, använde mig bara av fria följet, ställande under gång, hoppet och inkallning med ställande. Sedan lade vi en platsliggning och turades om att dirigera varandra. Lukas, västgötaspetsen, gick jättefint och borde ta sitt LP2 i helgen, men tyvärr har han en tendens att svacka på tävling, sist blev det ett tredje pris. Så nu får i hålla tummarna för dem också på lördag. Wilma var som sagt het, väldigt het. Det mesta gick fint, men hon gjorde inga snygga ingångar vid inkallning med ställande och apportering, så vi specialkörde de efteråt. Då gick det bättre, dels pga nötning och dels för att hon taggat ner då. Språng marsch har blivit riktigt snyggt. Nu verkar hon fatta vad det går ut på. Hon springer snyggt och alert vid sidan, ser så pigg ut. Tänk att den lilla extra-träningen med klickern kan ge sådan skillnad i resultatet.
Inför söndagens tävling hinner vi med ett träningspass till. Då ska vi fokusera på: Som tur är så har vi bara 6 mil till Frövi och samling 11.30.Eftersom Wilma bor hos mormor och morfar fredag-lördag sen kväll, så passar det perfekt. Då hinner jag ner till "vår" gräsplan på området och träna lite innan vi åker. Det kommer verkligen att behövas för att tagga ner henne då.
Vår uppvärmning denna gång kommer främst att bestå av:
Vi har tränat en del de senaste dagarna. I fredags när jag var hemma med Martina tänkte jag att jag skulle passa på att gå ut och träna hemmavid innan det blev mörkt. Johan slutade tre så det passade ju bra. Men eftersom han tog ett kort stopp vid affären, så blev klockan tio i fyra innan jag kom iväg. Då började det redan skymma. En halvtimma kunde jag träna sedan blev det alltför skumt. Jag skyndade mig att köra inkallning med ställande medan Wilma hade någon chans att se mitt tecken. Det är det värsta med denna årstid – hur mysigt det än är att mysa med tända ljus – det går ju inte att träna annat än att man åker ut till brukshundklubben och dess upplysta planer. Tur att det är helg emellanåt så att det kan tränas i dagsljus. Ytterligare ett träningspass avklarades på söndag morgon på gräsplanen i området. Perfekt att passa på i samband med morgonpromenaden. Då kan man med gott samvete gå hem och äta frukost i lugn och ro. På tisdagskvällen tog vi en vända till BK. Jag gick in i stugan och pratade med två damer som passade på att ta sig en välförtjänt fika mellan det avklarade träningspasset och kvällspromenaden. Sedan var det tomt på folk. Så att jag passar in tisdagskvällarna på klubben för att träffa folk är ju onödigt. Jag vet att en del pga kvällsjobb tränar tidigare och nu med mörka kvällar, redan på dagtid... så kvällstid speciellt mörka höstkvällar och vintertid brukar det alltid vara lite dött. Hur har det gått då på träningarna??? Jo, eftersom vi har två tävlingar till inplanerade så blir det inga nya moment på träningarna, de får vänta några veckor till. Och övriga moment sitter bra. Det är mest repetitioner, underhåll och småfix. Jag tycker om att hitta något att fokusera på vid olika pass. Det jag ska satsa på nu är svängar vid fria följet och språng marsch. Under fredags- och söndagsträningen hade vi fokus på vänstersvängar med både marsch och halt. Igår fokuserade vi på språng marsch. Då slog det mig att jag aldrig riktigt tränat ordentligt på det. Oftast lägger jag ner tid på att träna delar av fria följet och lite mer inför tävlingar när vi sätter ihop fler delar och språng marsch. Men jag har aldrig plockat ut det som en del, av någon konstig anledning har det blivit bortglömt, jag förstår inte hur det har kunnat bli så jag som alltid delar upp och analyserar... Alltså var det verkligen på tiden att språnget får sin beskärda uppmärksamhet. Jag såg skillnad direkt igår efter en liten stunds träning med klickern. Det känns så skönt att kunna se framstegen direkt! Språnget får ligga i fokus några träningar till.
Jag börjar också se små tendenser på att hon väntar på mitt tecken till ställande under inkallningen. Vi har ju haft fokus på att det att fungera överhuvudtaget så vi har väl kört 85 % med ställande och 15 % raka inkallningar. Igår fick jag riktigt anstränga mig för att bara köra Riktigt snygga ställande under gång och läggande under gång hade hon. Fjärren var extra läcker med en väldigt allert hund. Överhuvudtaget så var hon het igår kväll. Kan bero på tiden hon laddade i bilen när jag var inne i stugan, eller så var hon bara extra träningsugen!
I tisdags var jag ut till klubben och tränade. Jag hade laddat hela dagen tills jag trekvart innan avfärd kom på att det nog är folktomt eftersom en del går klickerkurs och då har deras träningskompisarna inte heller åkt ut. Lite nedslagen började jag fundera på om jag verkligen skulle åka ut, men vi behövde ju träna. Slutligen bestämde jag mig för att ta bilen och åka till ett ställe jag har tränat någon gång på inne i stan för att se om lamporna var på, annars skulle det bli klubben ändå. Men ack! Mörka vinter. Det går ju inte att träna på andra ställen än på klubben där man kan tända upp belysningen. Det är ju kolsvart överallt! Pust! Jag trivs verkligen med vårt klimat med olika årstider, varje årstid har sin charm. Det bästa med hösten är att nu får man börja tända ljus överallt och mysa i soffan om kvällarna. Men när det gäller hundträning så kan jag bli galen på mörkret som sätter käppar i hjulen på spontan under-promenaden-träning... Som jag trott så var vi ensamma på plats. Men Wilma var lika glad för det. Vi körde igenom alla moment som hör tvåan till. Plus att vi tränade vidare på tramptarget inför rutan. Det börjar gå riktigt bra på längre håll nu. Men eftersom vi tränat traditionellt med att jag kommenderar så väntar hon på tecken att göra något. Jag har inte döpt momentet ännu utan kör med "varsågod" eller något liknande. (Ibland är det svårt att komma ihåg hur man gör när man inte gör det... om ni förstår hur jag menar). Ibland tror hon då att hon ska göra något annat. Varsågod är ju ett allmänt kommando. Så småningom ska jag döpa det på något sätt. Funderade först på att döpa det till rutan på en gång, men kom sedan på att jag vill kunna använda mattan till annat än rutan. Så nu tvekar jag om jag ska döpa mattan till "mattan" först för att sedan gå över på rutan, eller om jag ska hanka mig fram utan kommando tills vi har placerat mattan i rutan och kommit en bit på väg i rutan så att jag kan döpa steget direkt till rutan... Hmmm, det tål att tänka på lite till, tips och idéer om detta mottages varmt. Eftersom vi kom så snett på hindret vid tävling så tränade jag nu mycket med bollen för att få ut henne, detta blandat med att klick+boll kommer när hon vänt sig om och stått ett liten stund för att träna att hon inte ska sätta sig på eget bevåg. Detta är inget nytt utan är så vi brukar träna, alla kan ju missa, men jag vill ändå förstärka detta tydligt ett tag framöver. Apportering tränar vi vidare vad gäller tugget. Annars sitter ju allt. Inga fartproblem över huvudtaget, annars är ju det något som man hör mycket om, tempo på tillbakavägen. Jag tränade lite extra på snabba lägganden under gång. Annars satt det mesta som tidigare. På tävlingen fick jag ett litet problem med att hon inte satte sig upp på första kommandot när jag stod vid hennes sida. Jag tänkte att detta måste vi träna på. Igår på träningen hade vi inga problem alls och vi brukar inte ha det. Då slog det mig. Klantmatte! Jag hade inte samma styrka i rösten som normalt på komandon. Precis som om jag kände "skönt, avklarat moment" och så smög jag i med ett "sitt". SUCK! Wilma kan men matten felar. Är det inte oftast så att vi förare förstör momenten men tror att det är hunden som klantar... Skönt i alla fall att vi inte hade felande moment utan att det bara hängde på mig :) Det borde vara lätt åtgärdat, fast det vet man ju aldrig förstås! Övriga moment finns det inte så mycket att säga om. Vi tränade vidare på dem för att hålla dem ajour. Och som vanligt tränar jag mycket delmoment, fast vi kan hela momentet ihopsatt.
Jag åkte ut till bruks för att träna, men det var ingen annan där. Studiefrämjandet har startat en klickerkurs för samma instruktör och på samma klubb där jag gick, skillnaden är att jag gick i Hundungdomens regi. Jag vet att några från bruks går där, bland annat en del av våra instruktörer, så det var väl en anledning till att det var så tomt en tisdag. Som tur var har jag kvitterat ut en nyckel till boden så att jag kan tända lamporna. Har inte gjort det förut då jag använder egna grejor oftast och sedan åker jag mest ut på allmänna träningsdagar, annars tränar jag hemma. Men nu har jag redan kommit ut två gånger i mörkret till tomma planer i höst. Denna gången dock med nyckel! Förra gången tyckte Wilma det var konstigt när vi efter halva träningspasset flyttade upp oss till parkeringen för att fortsätta där. Varje gång jag kastade belöningsbollen sprang hon och tog den och väntade på att jag skulle säga att vi skulle gå ner till plan. Snacka om att veta var träningen ska ske! På dagens schema stod hela lydnadsklass 2. Ska träna några gånger till denna vecka innan tävlingen på söndag. Jag kunde dock inte motstå att testa lite lk3 moment. Började med musmattan – rutan och det gick bra. Sedan tog jag med tre vittringsapporter ut, varav jag tog hand om en, i slutet av träningen så la jag ut alla tre och Wilma kollade in alla och kom in med rätt pinne! Suveränt! Sen om det var nybörjartur återstår att se. Men det började bra i alla fall. Det fria följet flöt på bra. Vår svaga punkt är väl halterna i samband med svängarna. Har belönat svängar mycket historiskt sett, så de sitter väldigt fint, bara för att undvika fällan att belöna vid halter, så att man inte belönar sättandet bara. Så det har nog blivit lite tvärsom för oss. Det är inget jätteproblem, men ju bättre allting går så hittar man ju andra saker att fokusera på. Till slut blir det bara petitesser. Apporteringen gick bra, vi tränade vidare på de saker jag blivit tipsad om, men testade också rena apporteringar. Jag kanske får lite tugg vid sidan på söndag, men det är så vi har det just nu. Fjärrdirigeringen sitter fint. Jag fortsätter att belöna vid olika skiftningar för att hon inte ska utföra något utan kommando. Ställande under gång och läggande under gång är lite svåra att se själv, men det kändes bra i alla fall. På inkallning med ställande fick jag på senaste träningen en väldigt vid lov när hon ska gå runt mig och in till min vänstra sida. Detta beror säkerligen på att jag inte gjort några hela inkallningar på länge. Har gjort raka inkallningar, men med boll för att säkerställa farten. Jag tränar också ingångar separat men det är ju korta sträckor för att få en snygg ingång med ett snyggt sättande. Nu ska jag träna lite mer raka inkallningar med hjälp runt. Jag provade det på en gång och tyckte genast att det blev bättre. Sista momentet fritt hopp över hinder fungerar bra. Kör första hoppet med boll. Hon går ut bra och vänder sig sedan. Jag har också börjat med att vänta ut tills hon vänder sig och sedan kasta belöningsbollen, så att hon inte lär sig att vända och sedan ska man sitta. Utan ibland kommer kommando och ibland kommer boll. Det kändes bra efter kvällens träningspass, ska träna några gånger till. Har lite finslipningar att pyssla med och lugnande av mattes nerver :), detta sker genom träning, säkerhet är ordet. Men det värsta är att jag inte känner mig säker. Eller så är det bara min press på mig själv...
Ja, vi har tränat en del senaste veckan. Har inte hunnit med att uppdatera tyvärr. Det mesta går väl bra. Idag hade vi ett otroligt ställande under gång. Om vi kunde få det på tävling så vore det en 10:a, vore kul...Inkallning med ställande går sakta framåt. Apporteringen måste varje gång plockas upp annars återkommer tuggandet. Det går liksom inte in. Och så som jag slitit med tuggningen, ska det aldrig fastna helt?!?! En annan sak som måste plockas upp och separat-tränas varje gång för att sedan sitta det träningspasset är sneda sättanden. Men det kanske är så när man väl fått in dem så sitter de bergsäkert! Om det kunde vara så med andra kunskaper!! Men om jag kör lite korta fotgående med halter till höger och vänster och rakt samt några ingångar, så sitter det sedan. Men lite tröttsamt att behöva lägga ner tid på detta varje gång och påminna... Förhoppningsvis har jag väl lärt mig en läxa tills nästa gång det är dags att börja träna valp... Har nyss kommit in från träning, Johan och Martina var med och agerade störning genom att vara på plan och sparka fotboll. Svårt för en bolltokig hund. Men hon älskar ju att träna så hon avviker inte, men blickarna sneglade ofta dit när hon satt vid min sida, så detta ska vi definitivt göra igen!
Medlemsmöte på brukshundklubben och jag passade på att åka ut en timma tidigare för att träna. Inkallning med ställande – om jag har tur och det håller i sig så såg jag en liten förbättring mot slutet av träningspasset. Men hon var betydligt snabbare att stanna i somras. Jag har nu tränat snabba ställanden separat, men det blir lite en annan sak vid ihopsättning av momentet. Men som sagt, jag tyckte att jag såg en förbättring... Fritt hopp över hinder – inga problem. Hon var superduktig. Går ut ordentligt efter första hoppet så hon hamnar på ett bra avstånd för tillbakahoppet! Läggande under gång – har tränat snabba lägganden från stå separat ett tag nu. Och nu var det dag att sätta ihop momentet. Det gick väldigt bra. Snyggt! Härligt! Det är bara att fortsätta på samma linje för att sätta det ordentligt. 3:ans fjärr – Stå-Ligg-träningen går vidare och jag kan nu stå upp och peka ner i backen, istället för att stå på knäna precis framför henne. Vi fortsätter sakta med små små steg. Lilla fjärren - skiftningarna fungerade utmärkt. Men... ... En sak som har satt myror i huvudet på mig, sedan igår var ett nytt beteende hon la till med. Det började under inkallningarna. De första gick bra, tränade lite annat, inkallningar igen – fungerade bra – men under de sista inkallningarna började det. Jag satte henne och gick ifrån henne, när jag efter cirka 25 meter vänder mig om finner jag henne liggnade!!! Va??? Vad håller hon på med, det har aldrig hänt tidigare… Jag gick tillbaka, tog upp henne, gick några steg bakåt och gick fram och la om henne igen. Detta hände två gånger till. Jag fattade ingenting. Första gången tänkte jag att det var en tillfällighet, men efter tredje gången började jag undra vad sjutton som var på gång. Jag peppade upp henne som sjutton med bollen, satte henne och lämnade henne, nu satt hon taggad och väntade. Och det blev en helt super inkallning! Lite senare så gjorde hon samma sak vid lilla fjärren. Jag lade henne och gick ut, kommenderade sitt, sedan får hon sitta några sekunder, strax innan jag ska kommendera ligg, så lägger hon sig. Detta gjorde hon flera gånger, så jag fick börja att klicka henne sittande efter ett skifte. Försökte dra ut lite på det och då hann jag inte med innan hon började lägga sig. Så jag fick klicka korta sitt-sekvenser. Hoppas nu bara att detta var en engångsgrej annars har jag fått ett problem att lösa... SUCK! Jag tycker nog att det räcker med det som man ska lära in, så detta slipper jag gärna. Nu måste jag träna snart så att jag får se om det finns kvar eller ej. Hade förresten tur och vann på medlemslotteriet, en nylonboll i snöre, såg inte ut mycket för världen men Wilma älskar den...
Idag blev det ett kort träningspass med Martina sovandes i vagnen. Eftersom jag glömt belöningsbollen hemma (se dagboken). Jag körde fritt följ, ingångar, klockövningar och stegförförflyttningar. Det var länge sedan vi tränade stegförflyttningar. Men tack vare att jag körde en hel del klockövningar innan så satt stegförflyttningarna perfekt. Jag är mycket nöjd med träningen. Fin kontakt och bra positioner hela tiden, både under fria följet och under ingångarna. Klockövningarna går ut på att jag står i mitten av en tänkt klocka och så placerar jag hunden på olika klockslag. Jag står hela tiden vänd åt samma håll, sedan ska jag kommendera fot och hunden ska komma och sätta sig fot vid min sida. Detta är bra träning att få hunden i en rätt position oavsett från vilket håll den kommer. En utmärkt grundövning som är bra att plocka fram då och då.
Har funderat på om Wilma borde ha en träningsfri dag innan tävlingen. I så fall hade egenligen idag passat eftersom det är dåligt väder och vi ska på kräftskiva ikväll. Men vad sjutton. Jag passade istället på att få en träning med vått i gräset, lite kom det uppifrån också, men det var marginellt. Det var inga problem med vått i gräset. Vaddå, det är väl en schnauzer jag har. Ställer upp i vått och torrt! Alltid redo! Det är minsann Wilmas devis. Men det var ändå skönt för mig att få den bekräftelsen, det ger självförtroende och trygghet inför tävlingen om det nu råkar vara dåligt väder. I övrigt så gick det bara bra. Jag vet precis vilka moment jag ska värma upp med och hur jag ska värma upp. Det blir inte samma som i lk1 eftersom det är nya moment. Skönt att veta redan nu vad som passar Wilma bäst för uppvärmning. Annars finns inte så mycket att säga. Gick igenom alla moment och det går fint. Wilma blir lite tveksam pås tällandet under inkallning när jag gjort en hel inkallning, så jag ska köra mesta inkallningar tom ställande sedan bryta för belöning, den tiden som är kvar nu. Apporteringen sitter fint. Tempo ut - tempo in - och sitter fint vid sidan utan tugg. Någon gång kan hon glömma av sig, men på det hela taget är jag nöjd. Sedan vet jag itne hur upptempad hon är på tävling, då kanske tugget är tillbaka, det återstår att se.
Nu har ytterligare två träningspass avverkats. Igår så var jag och min syster ute och turades om att kommendera varandra. Hon tränar inför lydnadsklass 1. Det var varmt ute och sol över alla planer, så det var bara att bita i det sura äpplet. Men bra gick det inte. Tror att det beror på solen. Eller så var det en usel dag, och i så fall var det väl bra att den kom nu och inte senare. Men jag tror på värmen, för någon timma senare så gick det lite bättre. Så nu hoppas jag på att vi inte får så bra väder nästa vecka... Hon gjorde några konstiga saker hon aldrig gjort förr, och som jag verkligen hoppas inte kommer igen. Bland annat på fjärren så när jag kommenderade sitt så satte hon sig direkt tittade lite osäkert på mig och la sig sakta igen. Och detta gjorde hon flera gånger. Suck! Ikväll däremot så gick allting bra igen. Det konstiga beteendet på fjärren var som bortblåst. Nu la hon sig som hon ska. Allting flyter på, testade också röstkommando på inkallning med ställande och det funkade, men det blir nog snabbare stopp men handtecken, så jag ska köra det fram till och under tävling så får vi se sen. Det kändes som ett alltigenom bra pass, så jag fortsätter att leva på hoppet ett litet tag till. Apporteringen - där börjar det verkligen att lossna. Det känns så skönt. Nu kan hon sitta bredvid en rätt lång stund med apporten i munnen, hålla kontakt och inte tugga eller bolla med den. Super!!! Yippie!!! Men än har jag inte säkerheten så vi jobbar vidare. Testade en hel del kompletta apporteringar idag. Först hade hon dåligt tempo in med apporten. Så då jobbade vi med det. Sedan märkte jag att om jag hejade på tempot in, så blev hon ivrig och började bolla vid min sida. Alltså nu gäller det att hitta en balansgång för att heja på tempot men lugnt och sansat så att hon inte bollar bredvid mig. Och det gick faktiskt bra de två sista gångerna. Nu är det bara 4 träningsdagar kvar. Men det finns inte så mycket annat att göra, än att fortsätta enligt min plan och hoppas att det hinner sjunka in. Bara hon fortsätter att vara lika taggad ända fram till tävlingsdagen och även under den :) Men det borde inte vara något problem.
Var som vanligt ut på klubben igår kväll. Hade typiskt nog glömt klickern. Börjar nog bli alltför trött i huvudet av allt jobb hemma. Men det gick bra ändå. Tränade inte så mycket apportering, för det är svårt att få till det exakt utan klickern, och jag vill inte förstöra de framsteg vi gjort. Och framsteg har vi gjort. Vi har fortfarande chansen på onsdag, men det vore helt klart skönare med lite mer trygghet i momenten, det gör ju att nervositeten inte blir så stor. Inkallning med ställande - hon stannar fint, men jag har testat att bara använda röstkommando och det fungerar inte. Däremot så fungerar det att bara använda tecken - så på tävlingen kommer jag nog göra det och sedan fortsätta träna vidare mot röskommando efter tävlingen. Jag inbillar mig att det blir lättare att använda röstkommando inför inkallning med ställande och läggande. Apportering - även om vi inte tränade det så mycket igår, så går det framåt. Har testat emellan att hon klarar en hel apportering, så att det inte glöms bort och jag har hela momentet att träna in efter att tugget är borta! Den absolut svåraste positionen är att sitta bredvid mig. Att hämta apportbocken och lämna av framför går väldigt bra nu. Men så fort hon ska in fot bredvid mig, så reser hon upp huvudet och börjar att bolla. Så nu är det hårdkörning på den positionen som gäller. Tränar också ingångar med apporten. Fjärrdirigering - sitter väldigt fint nu. Inga dk!!!! Yippie!!! Det var ju mitt stora mål med detta moment. Men blir man någonsin nöjd? Ack nej, nu vill jag ha snabbare läggande och sättanden i momentet. Men jag kan vara nöjd med detta på tävlingen som kommer. Fritt hopp över hinder - detta moment har jag ju bara två veckor på mig att sätta, eftersom vi inte hade något hinder på semestern. Men jag tycker att det går bra. Hon går rätt långt ut efter bollen, innan hon vänder sig om, då får hon också en bra tillbaka-hopp-sträcka. Om jag bara fortsätter att kasta bollen när hon hoppar så kommer detta moment att bli fint. Åtminstone träningsmässigt, sedan får vi se vad vi presterar på tävling. det vet man aldrig. Jag törs aldrig sticka ut näsan, inte ens de gånger jag har säkerhet i momenten... Fritt följ - trots att jag glömt klickern hemma, så tycker jag att hon börjar lugna ner sig i stegen, eller kanske pga att jag glömt klickern hemma? Jag har kört mycket vänstersvängar och många svängar med halter direkt efteråt. Det är bara att köra vidare. Detta är alltid ett moment som måste plockas upp inför tävling tycker jag. Läggande under gång - lite finlir på detta har gjort att det sitter bra igen. Upptäckte dock igår att jag har belönat ensidigt. Jag kommenderar ligg, går några steg och kastar belöningsbollen bakåt förbi Wilma - som tecken "bra, stick och hämta". Detta har gjort att hon lägger sig och vrider huvudet lite åt höger från hennes perspektiv sett, för att vänta in bollen, så nu har jag varvat och kastat 80 % till vänster och 20 % till höger. Ställande under gång - samma sak här. Hon stannar prefekt, men har en förväntan på att bollen ska komma på en viss sida. Så även här har jag varvat och kastat 80 % till vänster och 20 % till höger. Och jag som alltid sett det som min styrka att jag varierar belöningsställena, nu har jag alltså upptäckt var jag missat. Där ser man. Men jag vet också vad det beror på och det är viktigt inför framtida träning tycker jag. Jag har haft bollen i höger hand, så att hon inte ska se den när vi går fot och sedan har jag snabbt kastat bakåt med en så liten rörelse som möjligt, och då blir det åt samma håll. Nu flyttar jag fort över den till vänster hand och belönar på hennes andra sida. Platsliggning - Wilmas säkra kort. Jag har tränat platsliggning där jag försvinner sedan hon var valp hemma i lägenheten. Hon ligger bergsäkert. Min enda farhåga är om det blir stökigt, eller om någon kommer till henne, då kommer hon att bli rädd och inte ligga kvar. Får hon bara vara i fred, så ska det inte vara några problem. (Hjälp, tänk om jag sagt för mycket nu, [gulp].) Ja, det är läget just nu. Men jag har en del kvar, vi är långt ifrån hemma, men just nu lever jag på hoppet!:)
Eftersom jag ska åka på schnauzerlägret i år igen - ja, det är ju egentligen schnauzer- och pinscherläger, men var är pinschrarna någonstans??? - så kände jag att jag inte kunde hoppa över att tävla KM där under veckan. Jag har ju min andra placering att försvara ;) . Efter mycket velande eftersom träningen har varit som den varit så bestämde jag mig och syrran fixade anmälan när vi var på semester. Jaha, tre veckor kvar, det var bara att sätta igång. Det mesta sitter ju kvar sedan lydnadsklass 1 och behöver bara finslipas. De moment som är nya i tvåan är; fjärrdirigering, apportering, inkallning med ställande och fritt hopp över hinder - eller hopp-sitt-hopp som det kallas i folkmun. Tre veckor på oss att sätta fyra moment som vi bara tränat in lite grunder på. Fjärrdirigeringen med dk, apportering med tugg... Så jag utrustade mig med min nya vän - klickern! Första dagarna var vi i Falkenberg, då hittade jag en hage mellan Skrea camping och Hansagårdens camping att träna på under kvällspromenaden medan Johan och Martina tittade på. När vi kom till Ängelholm så tog jag träningen i samband med morgonpromenaden istället. Tog lite tid innan vi fick frukost men men. Wilma blev överlycklig att få träna så mycket på semestern och skyndade sig att göra sina behov och drog sedan bort mot grusparkeringen jag hade hittat att träna på. Tyvärr så fick vi spara hoppet tills vi kom hem, för jag hittade inget lämpligt att öva på. Det känns som om vi kommit en bra bit på väg och vi kan nog fixa detta. Men jag blir lite förvånad av mig själv. Detta är INTE likt mig. Jag tränar tills jag vet att vi verkligen kan få ett 1:a pris, sedan kan det alltid inträffa saker som gör att det inte blir så. Men nu är det verkligen en chansning om jag hinner träna klart. Men, men, vi ska kämpa in i det sista. Ibland är man lite dum. Vi har ett ganska bra fritt följ, och som om jag inte har nog att träna, så började jag att fippla med det också. Jag tog fram klickern och skulle bättra på kontakten, som kan släppa någon gång ibland, men vi har rätt bra kontakt faktiskt. Allt kan bli bättre !? Nåja, efter bara två klick, så fattade Wilma vad jag var ute efter. Aha, råkolla matte. Och så kliver hon fram, så nu har jag en hund som går lite för långt fram med superkontakt. Istället för en hund som går perfekt med bra kontakt som tappar ibland... Suck! Jag föredrog verkligen det som var innan... Hade jag nu tränat som vanligt framåt inför tävling, så vore det väl inget, detta är bara att fixa. Men med dagar som räknas neråt och allt annat som ska sättas, så känns detta lite onödigt måste jag säga... Har fått nöta lite extra några dagar på läggande under gång, när jag träffade Sylvia så stannade Wilma bara, men vi har ju inte tränat det på väldigt väldigt länge, så det räckte med några dagars påminnelse, så satt det där igen.
Jag koncentrerar mig för tillfället mest på apporteringen. Jag ska ha bort tuggandet. Det bara är så. Började med att ha apporten framför henne på marken ett antal gånger och när det fungerade gick jag återigen över till att ge henne den från handen, eller rättare sagt hon får ta den från min hand. Det är genast svårare och vi får till lite tugg. Något som jag fick lära mig på klickerkursen och som Ewa påminde mig om på kursen i torsdags är att man ska se till att hunden gör 80 % rätt och 20 % fel. Då lär sig hunden snabbare. Jag har alltid tränat så att Wilma ska lyckas. Om hon har misslyckats har jag gjort för stora steg. Men tydligen så ska hunden alltså lära sig snabbare på detta vis. De får en klarare bild över vad som är rätt när de också vet vad som är fel. Man ska också ha ett kommando för när hunden gör fel. Inte ett starkt nej utan mera "nej, nu gjorde du fel" med snäll retsam röst. En del visar exempelvis bollen, "ha, ha titta vad du går miste om". De som har gått kurs där man får lära sig att klicka hönor säger sig upptäcka rätt snart att hönorna lär sig snabbare om de får ett antal fel. Så nu gäller det alltså att tänka om lite. Jag vet ju i alla fall hur jag ska manipulera fram tugg :) Efter ett antal klick både rätt och fel så testade jag att lägga apporten en liten bit ifrån mig så hon fick gå en bit för att hämta och sedan komma och lämna, det gick för det mesta bra utan tugg. Nu får vi se hur mycket som sitter från övning till övning och hur vi kommer framåt. Imorgon är en fullspäckad dag så det blir nog lite apporteringsövningar då med så får vi ta flera moment på måndag.
Äntligen en träningssugen hund, min gamla vanliga Wilma är tillbaka efter löpet. Läs mer om detta i dagboken. Jag började med apporteringen. För att locka henne lite extra i och med att det var ett tag sedan, så laddade jag henne höll henne i halsbandet, kastade iväg apporten och skickade iväg henne. Hon slängde sig iväg och kom tillbaka med den. Jag gjorde detta två gånger till och sedan så testade jag en regelrätt apportering. Hon är väldigt snabb både ut och in. Skönt att det sitter. Det enda som jag måste träna på är att få bort när hon rullar med den i munnen när hon sitter vid min sida. Det räknas ju som tugg vid tävling. Men jag har en plan för det - klickern! Sedan tränade jag fjärrdirigering. Jag har ju lite problem med att det oftast blir dk på första sitt-kommandot. Det sitter kvar från när jag började med momentet, då använde jag både röst och handtecken och stod på nära håll, och det blev för dominant för Wilma. Jag tror att hon kände det som om jag stod över henne och viftade. Så nu började jag åter med att träna endast det på ett positivt sätt. Jag lägger bollen en bit bakom henne och efter att hon satt sig får hon ett frikommando. Då sprätter hon iväg, hämtar bollen och lämnar till mig i utbyte mot godis. Det är vårt belöningssystem. Hon älskar att springa efter bollen, men sedan ska den bytas mot godis. Jag körde detta några gånger och testade sedan en hel fjärr två gånger. Det satt. Men nästa gång och några gånger framöver så ska jag i alla fall backa till att bara träna första ligg till sitt innan jag testar helheten igen. Jag ska inte ge henne en chans till dk. Sedan tränade jag inkallning med ställande. Detta tränar vi med boll i handen som gör handtecken. Sedan kastar jag bollen. Det funkade bra, men där har vi ganska mycket kvar innan vi får bort handtecknet. Jag vill ju använda rösten. Men vi har ju backat på även detta moment. Summa summarum, så var det jättekul att träna! Wilma älskade det och det tycker jag är så himla roligt att se. Och det känns som om vi har ett bra grund att falla tillbaka på fast vi har haft träningsuppehåll såpass länge. Men det är klart att det underlättar när man har en hund som älskar att träna!
|