Här följer en liten dikt jag skrivit om en lycklig dag i en faders liv
FEM SMULTRON PÅ ETT STRÅ
Fem smultron på ett strå och fler i hagen Allt du kan förmå av läsk och glass i lilla magen
Vi haft en härlig dag du mitt barn och jag Du sover nu så sött och jag är ganska trött
Drömmer du att du är stor stark som far och mjuk som mor? I morgon skall du åter få träda smultron på ett strå
Solen dalar, rund och röd Till sill och ost och bröd jag tar en klar och tänker på den goda dag som var
(Vill Du tonsätta dikten? Det skulle glädja mig att få ta del
av Din tolkning.)
Den 25 oktober år 2000 läser jag i en
dödsannons - fem smultron på ett strå -.
Orden ingår, upptäcker jag, i en dikt av
Lars Forsell. Jag tar mig friheten att återge den:
Barnbarnen viftar kring benen
- fem smultron på ett strå -
de tänker på min kärlek, den sista
lika häftig som då
Snart skall man lämna scenen
och följa den farliga leden
strax bakom dikesrenen
in bland de mörka träden
. . . och här följer en dikt av mer melankoliskt slag,
skriven då barnen lämnat barndomshemmet
SOMMARNATT
Sommaren mjuknar i natten
Spela du bris, värme dröj kvar
Över viken hörs skratten
som förr i din ungdoms dar
Du står ner vid stranden
så ensam i ljuvaste natt
och håller ingen i handen
Barnen försvann
dit där sökandet sker
och lekarna leks
Du kommer aldrig dit mer
Sommaren mjuknar i natten
Vingslag du hör över viken
och skratten
Du får ej känna dig sviken
Sommaren famnar dig ömt
och mjuknar så skönt under natten
(Vill Du tonsätta dikten? Det skulle glädja mig att
få ta del av Din tolkning.)
Nog är det skillnad mellan att vara chef och att vara ledare
Samma skillnad som mellan position och relation
PÅ JOBBET OCH HEMMA
Hur ser du på chefen, herr statssekretär?
Styrs du för hårt i ditt jobb, herr redaktör?
Och du som kallar dig proletär
tycker du chefer mer skada än nytta gör?
Vad sa chefen till dig, herr kanslist?
Var han kitslig och arg och sur
för det ändå var du som till sist
hade rätt av förtjänst och inte av tur?
Hur är han din chef, herr montör?
Är han en stropp och tyrann?
Är han en envis och ivrig aktör
eller en trög en som ingenting kan?
Hur är ditt jobb, herr maskinist?
Springer din chef omkring och stör
som i går och häromsist
då han skällde fast du ej rådde för?
Viss finns det chefer av alla de slag
Nog blir du sur någon gång
och tycker det borde vara en lag
som stoppade chefer som är till förfång?
Tar du där hemma gruvligt igen
för du på jobbet fått lida
då får du säkert värre sen
om frun (karl´n) din är bra på att strida
Driv ej ensam dina frågor så hårt
Minns man satte en man på en fyr
Liknande öde kan bli dig för svårt
Din läxa kan bli dig för dyr
Därför om samvetet bjuder i någon fråga
av yttersta vikt för din sinnesfrid
slåss gärna med brinnande låga
men sök rättmätig hjälp för din strid
PS "... en man på en fyr ..."
= en myndighetsanställd som vågat påpeka att ett grund,
som ett fartyg kört på, ej utmärkts på sjökortet trots att.
myndigheten känt till grundet. Som straff för sin lösmynthet
förvisades mannen till arbete på en fyr.
Ända sedan jag under hösten 1965 och våren 1966 deltog i dåvarande
Skolöverstyrelsens första reguljära kurs för ADB-lärare har jag varit
intresserad av datatekniken, dess möjligheter och utveckling. Följande dikt,
som jag skrev år 1990, antagligen sedan jag haft besvär med att få ett program
jag skrivit att fungera, ger ett uttryck för hur en programmerare kan känna sig.
D U L I L L A U N D E R V E R K
Jag köpt mig dator, jag,
matar in mitt ord
några siffror därintill
öppnar så min datafil
Fram för glädje, skratt och sång
då min dator är i gång
Datakomplettera!
Skynda exekvera
Stopp, vad händer nu?
Cursern hoppar runt!
Escape och break och enter!
Stopp och stanna! Stopp!
Där är hjälptangenten.
Reagera då!
Hör du dumma dator,
skall jag dra ur sladden?
Snälla, snälla!
Varför så besvärlig?
Du med dina gigabytes
Restore! And back to work!
Kära dator, underverk
Förr så lydig, oförtröttlig
Har du tappat orken
eller trilskas du, din dummer?
Dator, du har ställt mig
i de fångnas led
Vi kör om från början
Det var jag som gjorde fel
Tänk vad tid vi hade
Tid utan klocka
då vi satt
med spade i sanden.
Vi som mognat och smakat
på livets ljuva och beska kryddor
vet att det finns mer att få.
mer som lockar, mer vi vill
mer av glädje, mer att göra
mer att lära, mer av kärlek
den knappa tiden livet ut
När krokusen kroknat
och smörblomman härsknat
fullmånen gått över i nedan
och svartgröna råttor
dansar på bordet,
och terrorn ökat sitt grepp
då är du liten
fast du en gång var stor