VILKA ÄR SKALDERNA?

1.

En gång var vår sommar
en evighet lång
Vi strövade i soldagar
utan slut en gång
Vi sjönk i gröna doftande
djup utan grund
och kände ingen ängslan
för kvällningens stund

Svar: ______________________________

2.

Bara du går över markerna,
lever var källa,
sjunger var tuva ditt namn.
Skyarna brinna och parkerna
susa och fälla
lövet som guld i din famn.

Svar: _______________________________

3.

Pappa kom hem!
För vi längtar efter dej!
Kom innan sommarn är slut, lilla pappa!

Svar: _______________________________

4.

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.

Svar: _______________________________

5.

Jag är en lantbrevbärare,
Jag går i snö och is.
Och intet är mig kärare
än gå på detta vis.

Svar: _______________________________

6.

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.

Svar: _______________________________

7.

Så reste man en kväll, då solen väckte
en djupröd glöd ur alla timmerhus.
Man höll den avskedsgåva, sommarn räckte,
en påse astrakaner mot sin blus.

Svar: _______________________________

8.

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.

Svar: _______________________________

9.

I Lissabon där dansa de
På kungens röda slott,
bekrönta och bekransade,
vid hurrarop och skott.

Svar: _______________________________

10.

Vad var det för ord – var det långt eller kort,
Var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu – förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet

Svar: _______________________________

11.

Den mätta dagen, den är aldrig störst,
Den bästa dagen, är en dag av törst

Nog finns det mål och mening i vår färd
Men det är vägen, som är mödan värd.

Svar: _______________________________

12.

Man dansar där uppe – klarvaket
är huset fast klockan är tolv,
Då slår det mej plötsligt att taket,
mitt tak, är en annans golv.

Svar: _______________________________

13.

Tag mig. – Håll mig. – Smek mig sakta.
Famna mig varligt en liten stund.
Gråt ett grand – för så trista fakta.
Se mig med ömhet sova en blund.

Svar: _______________________________

14.

Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.

Svar: _______________________________

15.

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ –
du är besviken

Svar: _______________________________

16.

Var leva mina minnen?
Var leva mina döde?
Var lever jag i njugga
och långa år, som väva
av gråa garn mitt öde?

Svar: _______________________________

17.

Att nöjen är högst relativa
jag lärde mej tidigt förstå.
I Nykroppa mente man så:
- Vi har en och annan begravning
och tåget att titta på.

Svar: _______________________________

18.

Dina ögon äro eldar och min själ är beck och kåda.
Vänd dig från mig, förr´n jag tändes som en mila innantill!

Svar: _______________________________

19.

På Arendorffs tid
Då var himmeln vid
Då var stjärnonrna nära att se.
Det var glädje och skratt;
Blev man haffad en natt
Var de` ingenting me` de`.

Svar: _______________________________

20.

Den gode han är väl ej så god,
som själv har tror i sitt övermod.
Den onde han är ej så ond ändå,
som själv han tror, när kvalen slå.

Svar: _______________________________

21.

Någonstans inom oss är vi alltid tillsamman,
någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly
Någonstans
              o någonstans
har alla tågen gått och alla klockor stannat:
någonstans inom oss är vi alltid här och nu,
är vi alltid du intill förväxling och förblandning,
är vi plötsligt undrans under och förvandling,
brytande havsvåg, roseneld och snö.

Svar: _______________________________

22.

Ja visst gör det ont när knoppar brister
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
Bindas i det frusna bitterbleka?

Svar: _______________________________

23.

Som ett blommande mandelträd
är hon som jag har kär.
Sjung du vind, sjung sakta för mig
om hur ljuvlig hon är.

Svar: _______________________________

24.

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas i fred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå
Alla människors möte
borde vara så.

Svar: __________________________

25.

Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas,
det är den skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.

Svar: _______________________________

26.

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
     Mitt hjärta är ditt
     ditt hjärta ä mitt
     och aldrig jag lämnar det åter
     Min lycka är din,
     din lycka är min
     och gråten är min när du gråter

Svar: _______________________________

27.

Var plåga har sitt skri för sig,
men hälsan tiger still;
därför man talar ej om mig,
som vore jag ej till.

Svar: _______________________________

28.

Allena var jag,
han kom allena;
förbi min bana
hans bana ledde,
han dröjde icke,
men tänkte dröja,
han talte icke,
men ögat talte. -
Du obekante,
du välbekante!
En dag försvinner
ett år förflyter,
det ena minnet
det andra jagar;
den korta stunden
blev hos mig evigt,
den bittra stunden,
den ljuva stunden.

Svar: _______________________________

29.

Med fyrti år på nacken
de streta i besvär
tungt i den branta backen,
där lyckans tempel är. -
Vad ger då denna tärnan,
så sökt i alla land? -
Kallt hjärta under stjärnan,
gul hy och granna band.

Svar: _______________________________

30.

Väl formar den starke med svärdet sin värld,
väl flyga som örnar hans rykten;
men någon gång brytes det vandrande svärd
och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
det dör som en stormvind i öknen borg.

Svar: _______________________________

31.

I livets villervalla
vi gå åt skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll -

Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår -

Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind -

I livets villervalla
så när vi gå -
men så fjärran från varandra
ändå.

32.

Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden
över markens hus

Svar: _______________________________

Du får facit om du klickar HÄR