|
Innan kurbitsblomman fann sin plats i dalmåleriet hade möbler
målats med sin s k rosmålning. Denna yrkeskår växte
först fram i Rättvik socken och sedan även Leksand socken
strax intill. Vi är i slutet av 1700-talet och i övre dalarna
är jordbruk och skogsbruk levebrödet för de självägande
bönderna. Människorna bodde i trånga timmerstugor och när
eldstäderna förbättrades ökade också bostadsstandarden.
Flera av dessa var skickliga hantverkare som började dekorera sina
möbler för att det skulle bli mer ombonat. Detta är förutsättningen
när de senare börjar måla på "fässingar", deras
hemvävda lakan som ihopsydda var liknande madrasskydd.
Dessa självlärda målare börjar nu med dalmåleriet
som man kallar det folkliga måleriet De flesta kan ännu
inte läsa eller skriva och kyrkan får hjälp att illustrera
berättelser ur Bibeln av målarna. De hämtade motiven ur
Figurbiblarna som utkommet under 1700-talet, dessa var mer lättillgängliga
än Gustav-Adolfsbibeln. De håller sig strikt till dessa som
en mall när de placerar figurer, byggnader och föremål.
I denna lilla värld (jmf vår tid) då folk på
sin höjd åkte till "storstan" Falun, var det mer naturligt att
avbilda Dalarnas höga hus och sina egna klädesplagg eftersom
de inte visste hur Jerusalem såg ut. Här låter de fantasin
flöda fritt och kurbitsen växer fram som det mest karaktäristiska
i dalmåleriet. De olika dalmålarna gav dessa blommor sin egen
personliga prägel när de lät kurbitsen växa fram i
bildernas berättelser.
Svärdström beskriver i sin bok om kyrkans betydelse som en
central plats för folket i slutet av 1700-talet. Där står
om arbetarna som tjänade sig en extra slant som målare och att
de använde figurbiblarna som mallar. Vissa yrkesmålare fotvandrade
för att tjäna sitt levebröd, och under resans gång
hände det att de fick beställningar att måla på väggar.
Rättviksmasarna drog åt nordost till Hälsingland och Gästrikland,
de från Leksand tog västerut till Värmland och in i Norge.
Många väggmålningar gick dock förlorade i mitten
av 1800-talet då de förstördes när de moderna tapeterna
kom. När jag själv har tittat på ett fåtal av de 3000 målningar som är bevarade, slår det mig, att färgerna
är så lokalbetonade. De är hämtade ur folkdräkterna från Leksand och Rättvik.
|
