AKADEMISKT    SKITSNACK

I oktobernumret år 2008 av SPRÅKTIDNINGEN finns en artikel om akademiskt skitsnack .

Författaren, Henrik Höjer, redaktör för FORSKNING OCH FRAMSTEG säger sig dagligen
stöta på det akademiska skitsnacket. Han betecknar detta snack som ”ett språk som föds av
ängslig trendkänslighet.”

Höjer ger en del exempel:

”På så sätt måste den processuella förståelse av genus som Butler
ger uttryck för alltid sättas i relation till tanken om det diskursivt
reglerade genusbegriplighetens inverkan på subjektivitet och aktörskap.”

”Nu får detta inte tolkas som att köprummet fylls av rika mellanmänskliga möten.
De möten som uppstår är ofta korta och fragmentariska: en nick, en blick,
ett ansiktsuttryck. De behöver inte heller alls innebära gemenskap eller
positiv identifikation.Vissa möten leder till kontakt och dialogiskt utbyte,
andra snarare till förkastande konfrontation, som föder åtskiljanden och
gränssättningar som i förlängningen kan leda till uteblivna möten,
’icke-möten’. Begreppet möten ska alltså inte uppfattas utopiskt utan
som något djupt ambivalent, samtidigt som mötena (även de konfrontativa)
kan vara relativt sällsynta i många solitära konsumtionshandlingar.
Gemenskap, dialog, distans och konflikt växlar med varandra
på högst intrikata vis.”

För den som läst dessa två exempel är det väl inte svårt att hålla med Höjer
när han anser att ”den tydliga, konkreta, vetenskapliga prosan verkar hotad”.