I oktobernumret år 2008 av SPRÅKTIDNINGEN finns en artikel om akademiskt skitsnack .
Författaren, Henrik Höjer, redaktör för FORSKNING OCH FRAMSTEG säger sig dagligen stöta på det akademiska skitsnacket. Han betecknar detta snack som ”ett språk som föds av osäkerhet och som göds av en önskan om grupptillhörighet och av en ängslig trendkänslighet.”
Höjer ger en del exempel:
”På så sätt måste den processuella förståelse av genus som Butler ger uttryck för alltid sättas i relation till
tanken om det diskursivt reglerade genusbegriplighetens inverkan på subjektivitet och aktörskap.”
”Nu får detta inte tolkas som att köprummet fylls av rika mellanmänskliga möten. De möten som uppstår är ofta korta
och fragmentariska: en nick, en blick, ett ansiktsuttryck. De behöver inte heller alls innebära gemenskap eller
positiv identifikation. Vissa möten leder till kontakt och dialogiskt utbyte, andra snarare till förkastande
konfrontation som föder åtskiljanden och gränssättningar som i förlängningen kan leda till uteblivna möten,
’icke-möten’. Begreppet möten ska alltså inte uppfattas utopiskt utan som något djupt ambivalent, samtidigt som
mötena (även de konfrontativa) kan vara relativt sällsynta i många solitära konsumtionshandlingar. Gemenskap,
dialog, distans och konflikt växlar med varandra på högst intrikata vis.”
För den som läst dessa två exempel är det väl inte svårt att hålla med
Höjer när han anser att
Boileau: "Ce que l'on conçoit bien s'énonce clairement" (Det som man helt förstår uttrycker man klart)
”den tydliga, konkreta, vetenskapliga prosan verkar hotad”.
Som kommentar bifogar jag här några citat.
Tegnér: "Vad du ej klart kan säga, vet du ej"
Tegner: "Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta"
startsida
innehållsförteckning
Läs eller skriv i min gästbok!