Slappengelska

Ur en artikel i GP (Göteborgs-Posten) saxar jag en del av vad
Fredrik Tenfält, chef för tidningens ledarredaktion skrivit.

”Jag har aldrig varit någon förespråkare av att svenska språket till varje pris
skall skyddas mot inflytande utifrån. Språk är dynamiska och utvecklas. Men jag
måste erkänna att jag börjat irriteras alltmer över intrånget av slappengelska
i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

I ett köpcentrum i en mellansvensk stad passerar jag en väskaffär, som inte bara
har namnet utan också all skyltning på engelska. Det hela är förmodligen avsett
att ge ett intryck av exklusivitet, men effekten blir mest löjeväckande. Glädjande nog
kan jag notera att inte en enda kund tycks befinna sig i lokalen.

Begreppet "rea", som förmodligen en gång ansågs vara en modern och djärv förkortning,
är numera sakta på utdöende. Helst skall det heta "sale" för att markera statusen.

Då och då kan rester av det svenska språket upptäckas. I julhelgen besökte jag
en sports outlet – en affär där man kan köpa märkesvaror inom sportsektorn
till lägre priser – och möttes faktiskt utanför lokalen av budskapet
"utförsäljning". Det visade sig att butiken skulle stängas.
När spelet redan är förlorat har kanske engelskan tappat sin betydelse.

I affärsvärlden kryllar det av engelska uttryck. Det dröjde innan jag förstod
vad uttrycket "benchmarking" betydde, förutom att man borde bli imponerad av dem
som pratade om det. Det visade sig vara något så enkelt som att företag
jämförde sig med varandra efter en bestämd måttstock. Jag undrar dock
vad företagsledarna sysslade med innan de började benchmarka? Förekom då aldrig
några jämförelser? Eller var det så att man ändå jämförde, men saknade ord
för sina handlingar?

Lusten att imponera med engelska etiketter går långt upp i regeringen. Svenska Dagbladet
rapporterade nyligen att språkprofessorn Olle Josephsson vid Stockholms universitet
JO-anmält regeringen för att dess e-post-adresser är på engelska – ett brott mot
den egna språklagen som säger att svenska är huvudspråk och att alla skall kunna
klara sig i myndighetskontakter med svenska. Men den som exempelvis vill ha kontakt
med utbildningsdepartementet måste skriva till @education.ministry.se.

Det känns skönt att inte vara ensam gnällspik och jag skall med intresse
följa utgången av det ärendet. ”

På annat håll på Nätet hittar jag följande:

”Stockholms stad frågade aldrig, utan döpte om sitt näringslivskontor till
Stockholm Business Region, sitt turistkontor till Stockholm Visitors Board
och kallar Stockholm för The Capital of Scandinavia.”

Min fråga:
Vad tycker andra skandinaver, norrmännen, om att stockholmarna
kallar sin stad The Capital of Scandinavia?